Mallig och dess motsats
I tisdags besökte jag simhallen med min 2 1/2-åring. Vid den lilla bassängen fanns en liten rutschkana som hon nog var sugen att prova men samtidigt osäker om hon vågade. Då dök det upp en 7 eller 8 år gammal flicka. Hon klättrade snabbt upp på rutschkanan och åkte med full fart ner i vattnet. Min flicka tog då mod till sig och provade på att åka utför rutschkanan. Det såg lite osäkert ut, men gick bra.
Den andra flickan klättrade snabbt upp på rutschkanan igen, men nöjde sig inte med att bara åka ned i vattnet utan var tvungen att göra små konster samtidigt och sedan dyka ner i vattnet så att både jag och min flicka blev helt dyblöta. Åttaåringen gjorde vad hon kunde för att visa att hon minsann var äldre och kunde mer.
Ett spontant ord som kom till mig inför åttaåringens uppvisning var ordet "mallig". Kanske skulle detta kunna vara en sammanfattning av hela predikan.
Mallig, eller motsatsen till malllig. För motsatsen är inte lika enkel att beskriva, det kräver en mer nyanserad beskrivning. Att vara mallig, att ha ett stort behov av att få bekräftelse på sin duktighet, det finns överallt. Jag ser ingen skillnad mellan åttaåringens konster på rutschkanan och den 40-årige motorcyklisten som måste gasa så att alla hör, även om det bara är hundra meter till nästa rödljus. Eller den dyra sportbilen som måste köra nedcabbat, trots att det är iskallt att sitta och köra. Eller allt arbete vi lägger ned på att måla om eller tapetsera våra hem och sedan inbjuda till fest så att alla kan säga "Men vad fint" även om alla inte tycker det.
Vårt behov av bekräftelse är omättligt, att känna oss duktiga, detta ord duktig som alla barn får höra kanske hundra gånger innan de tagit sina första steg. "Du är så duktig". Och sedan håller vi på så resten av livet för att få bekräftelse att vi är "så duktiga".
Samma ingrediens finns i dagens evangelietext som är hämtade från Lukas evangelium kapitel tio. Bakgrunden är att Jesus skickat ut 72 av sina lärjungar för att berätta om Guds rike, och de kommer överlyckliga tillbaka. Människor inte bara lyssnar till deras budskap. Lärjungarna besegrar till och med ondskan och deras representanter demonerna. De känner sig duktiga. De är helt enkelt malliga.
Men Jesus bekräftar inte deras duktighet, utan varnar i stället för att lita till förmågan att kunna prestera. Jesus säger istället: "Gläd er inte att andarna lyder er, utan gläd er över att era namn är upptecknade i himlen". Det vill säga, bygg inte er identitet på er prestationsförmåga utan var glada över att er identitet bygger på att ni är älskade av Gud.
Kapitel tio fortsatte sedan att berätta att Jesus, när han formulerat detta svar till lärjungarna, sedan spontant utbrister i en jublande glädje och vänder sig till Gud:
"Jag prisar dig , fader,
himlens och jordens herre,
för för att du dolt detta för de lärda och kloka
och uppenbarat det för dem som är som barn".
Även om vi som vuxna är väldigt upptagna med att försöka vara duktiga, så finns det ett litet barn inom oss alla som längtar efter att bli älskat men också att få förtroendet att älska andra. Är detta motsatsen till "mallig", att bli älskad och att få älska? Är detta också den bästa beskrivningen vad tro är: att vara älskad av Gud och få möjligheten att älska och tjäna andra människor.
Det som är intressant i detta kapitel, Lukas 10, är att efter berättelsen om de 72 lärjungarna som kommer tillbaka och Jesus som utbrister jublande glädje kommer sedan två viktiga berättelser: Den ena handlar om två av Jesu vänner; systrarna Maria och Marta där Marta är stressad och irriterad över att Maria, hennes syster, sitter och samtalar i stället för att prestera och vara duktig. Jesus uppmuntrar Marias val att göra det viktigaste först. Att stanna upp och lyssna.
Den andra berättelsen handlar om den barmhärtige samariern där Jesus hittar på en berättelse för att ge svar på frågan vem jag skall älska. Det är som om Jesus vill säga:
Krångla inte till det! När du känner spontant barmhärtighet mot en annan människa, visa den! Använd inte religionen eller principer som ett sätt att undvika att tjäna och älska de människor som du möter i livet.
Berättelsen om Marta syster Maria handlar om att låta sig bli älskad och prioritera det, och berättelsen om den barmhärtige samariern handlar om att våga älska andra, och våga prioritera det. Min djupaste identitet som kristen och som lärjunge är en fråga om kärlek. Inte bara varma eller rent av sentimentala känslor utan en praktisk handfast som får konsekvenser i min vardag.
Utdrag av predikan av Göran Gustafson
på den helige Mikaels dag 2009