Kristen tro och bibelns berättelser kan inspirera till engagemang mot klimatförändringar och för miljön. Det menar ett antal teologer i boken En grönare kyrka – teologi för klimatnödläge. Lena Bergström har ingått i redaktionsgruppen och presenterar här några av de frågor som behandlas i boken.

Kriserna för klimat och biologisk mångfald öppnar för de stora existentiella frågorna. Om människan kan orsaka sådan skada, vem är hon? Hur hör vi ihop med allt annat? Finns det någon högre makt i allt detta? Arbetet med att låta samtidens stora frågor möta kristen tro och tradition kan vi kalla teologi. Teologi handlar inte bara om att finna en välformulerad tro, det handlar om att få hjälp att leva i den här världen, som den är.

Är kristendomen en bidragande orsak till de kriser vi står mitt i eller är den en resurs för oss nu? Kanske ligger det något i båda påståendena. Det har, sedan miljörörelsens framväxt på 1960-talet, framförts viktig kritik mot kristendomen som orsak till kriserna för jordens livsmiljöer och det behöver vi ta på allvar. En kritik är att kristendom bidragit till antropocentrism, detta att människan görs till ett självklart centrum och allt övrigt på jorden reduceras till en kuliss eller resurs för människan. Genom att så mycket betona relationen mellan människa och Gud och tala om människan som en höjdpunkt i skapelsen förstärks bilden av människans dominans.

Har skapelsen avförtrollats?

En annan viktig kritik är att kristendomen bidragit till världens avförtrollning. Det är ett begrepp som syftar på att de föreställningar om naturen som besjälad och bebodd, något som funnits och finns i folktro och urfolkskulturer, men helt kom att avfärdas av kristendomen. Särskilt tydligt blev detta i protestantismen, i gott sällskap med upplysningstiden. Det som gick förlorat var en respekt och försiktighet i relation till djur och växtlighet som resulterade i att det blev fritt fram att exploatera mark, växtlighet och djur. Det spelar också in här att kristendomen kom att färdas runt världen som kolonialmakternas religion och därmed knöts samman med makt och ekonomiska intressen.

En ytterligare kritisk synpunkt, som också kan höras idag, är att det finns drag av verklighetsflykt i kristen tro. Det kan ibland låta som att det är ointressant att bevara och vårda naturen eftersom man har fokus på nästa liv eller nästa värld.

Med denna kritik som bakgrund kan vi fråga oss om det finns något gott att hämta i kristen tro idag? För att söka svar på detta är boken En grönare kyrka – teologi för klimatnödläge en resurs. Den utkom i oktober 2022 och har nu fått en studieguide av Studieförbundet Bilda. Boken är en antologi med tolv essäer och fem dikter. Redaktörer är Sune Fahlgren, Petra Carlsson Redell, Peter Halldorf och Lena Bergström. Författarna kommer från olika traditioner, men Equmeniakyrkan är väl representerad. Boken är en del i skriftserien Tro & Liv från Enskilda Högskolan och kan ses som ett samtalsunderlag för att hjälpa oss att få syn på vår teologi. För det arbetet behövs texter som drar åt lite olika håll och som utmanar oss.

Bruka och bevara

Här finns till exempel Karin Olofsdotters gröna läsning av skapelseberättelserna, där hon bland annat lyfter fram orden bruka och bevara som viktiga för att förstå människans roll i skapelsen. Det finns också i kristen tro grund för en vördnad i relation till skapelsen och texter som tydligt uttrycker att också annat i skapelsen lever i relation till Gud.

Andreas Nordlander vågar sig på att se om det finns positiva bidrag i gnosticismen och ger redskap för att reflektera över människans längtan och transcendens. Kanske kan vi både bejaka vår kroppslighet och den aning av något annat som vi ibland anar? Harry Månsus lyfter fram den profetiska traditionen och problematiserar den eskatologiska eskapism han själv växt upp med.

I boken finns också texter som reflekterar över relationen till medskapelsen, bland annat i möte med samisk andlighet. Petra Carlsson Redell frågar sig varför Gud fick flytta inomhus och Tomas Arentzen tar oss med i en fascinerande berättelse om träden i kristen historia.

Hur får det skapade utrymme?

Som församling mitt i storstaden kan vi behöva reflektera över hur allt skapat som inte är människa får utrymme i det vi är och gör tillsammans. Hur är vi församling tillsammans med den här platsen och allt som finns här? Hur kommer omsorgen om allt levande till uttryck i vår gemenskap?

Vi människor sätter ord på tillvaron och väver berättelser för att förstå vad vi är med om. Hur kan vi i bön och gudstjänst berätta och leva tro, hopp och kärlek på ett sätt som bär oss genom de kriser som utmanar oss nu? Att pröva gamla och nya sätt att berätta om vad det är att vara människa kan vara en början på en viktig resa.

Lena Bergström, pastor och evangelist i Equmeniakyrkan

Foto: Pressfoto och Elisabet Ravelojaona