Nu när det är mycket oro i världen är det viktigt att prata om det, att inte drunkna i det negativa. Det säger kurator Pia-Mona Vanne sjö som finns med i samtalskursen Livsmod.

Under våren har det i Andreaskyrkan funnits en samtalsgrupp som utgått från temat Existentiell hälsa. Nu under hösten börjar en ny samtalskurs under rubriken Livsmod. Pia-Mona Vannesjö är med och leder samtalen. Hon är socionom och har arbetat som diakon i Svenska kyrkan och sedan som kurator efter att hon konverterade till Katolska kyrkan.

- Jag har en historik av att vara sjukskriven för utbrändhet. Det gjorde att livet saktade ner lite och det fanns tid att reflektera och pröva mig själv. Det blev en väldigt viktig tid för mig, berättar Pia-Mona.

Hon besökte en föreläsning om Existentiell hälsa i Andreaskyrkan.
- Jag tyckte att det var intressant och började läsa på.

Pia-Mona såg ett behov av en samtalsgrupp som pratar om Existentiell hälsa under dagtid. Tillsammans med pastor Mats och två volontärer började de planera för träffar och välja samtalsämnen. Under våren startade de en samtalsgrupp. Nu i höst genomförs en ny samtalskurs om nya ämnen.

WHO grundades 1948, då med fokus på psykisk, fysisk och social hälsa. Under 1980-talet lades ytter ligare ett kriterium för hälsa till, ”Spiritual Health”. På svenska har det översatts till existentiell hälsa. Det handlar om att känna tillhörighet i ett större sammanhang och ge större meningsfullhet till livet.

Existentiell hälsa hamnade på kartan i Sverige under 2010-talet, 30 år efter att konceptet lanserade och definierades. Fokus är på andlig kontakt, vilket är indivi duellt och kan se väldigt olika ut. Det kan till exempel vara en personlig tro, bön eller gudsbild, eller så kan det vara naturen eller musik. Konceptet utgår från åtta olika dimensioner: Hopp, helhet, harmoni, förundran, mening med livet, andlig styrka och kontakt, personlig tro samt gemenskap.

- Upplägget under våra samlingar är att vi börjar med att se en filmad intervju med någon kring dagens ämne. Därefter får alla tid att själva reflektera över filmen, innan vi har samtal i smågrupper. Under samtalen får alla möjlighet att uttrycka sina reflektioner och lyssna på varandra, utan att kommentera det andra säger. Vi avslutar samlingen i kapellet. Ibland läser vi en dikt. Sedan får alla komma fram och tända ett ljus, och då finns det möjlighet att dela en reflektion, eller vara tyst. Målet, berättar Pia-Mona Vannesjö, är att samtalen och reflektionerna ska få följa med ut i vardagen och implementeras i livet.

- Vi har två veckor mellan träffarna, vilket ger tid att utforska och bli medveten om andlighet i vardagen.
- Nu när det är mycket oro i världen är det viktigt att prata om det, att dela sin oro med andra och inte drunkna i det negativa utan påminnas om att det finns kärlek och ljus, avslutar Pia-Mona.

Text: Olivia Elveborg