Angeläget samtal

Visst vill vi varandra väl

”Visst vill vi varandra väl?” Frågan, eller om det kanske var ett påstående, formulerades när församlingens styrelse och anställda möttes för en studiekväll kring Regnbågsnyckeln. Magnus Stenberg berättar här om samtalet.

- Människors berättelser är viktiga. Berättelser om olika erfarenheter. De är alltid intressanta att ta del av och får frågor om diskriminering och utanförskap att bli något mer än principer och regler.
- Berättelserna gör oss uppmärksamma på hur vi faktiskt beter oss mot varandra. För visst vill vi varandra väl?

Angelaget samtalDavid Berjlund ställde frågan till oss. Han höll i kvällen tillsammans med Karin Kjellberg, som länge har arbetat med mångfaldsfrågor utifrån ett normkritiskt perspektiv och under kvällen ledde övningar om normer och maktrelationer. David talade nu om berättelsernas betydelse, och självklart nickade vi spontant ett instämmande ja till hans fråga. Rent generellt, människor emellan, och inte minst i en kristen församling, så vill vi naturligtvis människor väl.
David är journalist, medlem i Andreaskyrkan och en flitigt anlitad person för att prata om HBTQ-frågor i högstadie- och gymnasieskolor. Nu fanns han på hemmaplan här i kyrkan, och som en självklar resurs när vi i styrelsen och personalen var samlade för en studiekväll kring materialet Regnbågsnyckeln.

Det var vid årsmötet för ett år sedan som församlingen fattade beslut om att ta steg för att öka vår förmåga att vara inkluderande. Vi ska skaffa mer kunskap om HBTQ-frågor för att kunna erbjuda en kyrklig miljö där alla kan känna sig trygga. Regnbågsnyckeln är det studie- och processmaterial som används.

Men alla känner sig väl välkomna och trygga i kyrkan?!
Nja, så enkelt är det kanske inte, och det är vi nog alla ganska medvetna om. Men de berättelser vi hade tagit del av inför den här kvällen var ändå en ögonöppnare. Anders, Maria, Gustav och Veronica hade alla mer eller mindre såriga erfarenheter från sina olika kyrkliga miljöer när de, ofta efter stor vånda, hade berättat om sin sexuella identitet som inte överensstämde med normen. ”Mitt liv var som en tryckkokare som höll på att sprängas”, berättade Gustav.

Berättelserna finns samlade i det studiehäfte som vi använder inom Regnbågsnyckeln. Här uppmärksammas även viktiga begrepp och perspektiv som blir aktuella när vi samtalar om den här typen av frågor. De kan tyckas enkla och självklara, men väcker gärna till samtal när vi börjar bena i dem. Som vad innebär ett begrepp som norm? Och hur bemöter vi andra människor? Vad innebär öppenhet och slutenhet i en gemenskap? Och vilka olika identiteter har jag egentligen? (Kring det senare blev min egen lista lång: Man, make, far, stockholmare, östgöte, kristen, 60-åring och mycket annat därtill…)

Samtalet som följde var ibland lite prövande, men med olika röster och tankar.

- Att människor lever i en parrelation med en annan person av samma kön, det är inte svårt för mig att förstå. Men när homosexualitet representeras av ett promiskuöst leverne, då reagerar jag.
- Men ett sånt leverne finns nog lite överallt i samhället, som på danskrogar, eller Tinder på Internet. Är det någon skillnad?
- Kyrkan är ett offentligt rum, så här är det väldigt viktigt hur vi uttrycker oss i de här frågorna.
- Jo, men samtidigt måste vi komma ihåg att vi tänker, tror och tycker olika i kyrkan. Här finns många olika uppfattningar i många olika frågor.
- Nej, vi kan ju inte ha åsiktsregler för att vara med i kyrkan. Den enda fråga som är avgörande är om man tror, eller åtminstone vill tro.
- Men respekt för människors värdighet, är det en åsikt?

I samtalet fanns en samstämmighet om att vi vill att Andreaskyrkan ska upplevas som en öppen och trygg plats för alla, där människor möts med respekt, oavsett ålder, etnisk tillhörighet, sexuell läggning eller någon av de övriga fyra diskrimineringsgrunderna som fastställts i svensk lag. Samtidigt märktes ett intresse för ett fördjupat teologiskt samtal. Hur lever vi den beskrivning vi gärna använder om Andreaskyrkan, att vi vill ge utrymme för en resonerande tro, präglad av den värme och generositet som kännetecknar Jesus? Och hur läser vi bibelord som traditionellt har uppfattas som fördömande av till exempel homosexualitet?

Just den här studiekvällen började gå mot sitt slut. Men som någon konstaterade, samtalet är inte avslutat. Under vintern och våren kommer det ordnas öppna samtalskvällar och andra program som ett led i församlingens arbete med Regnbågsnyckeln.

Text och foto: Magnus Stenberg

Varför arbetar vi med processmetoden Regnbågsnyckeln?

Vi vill:
• Skaffa mer kunskap om HBTQ+ för oss som församling och den snabba utveckling som ständigt sker inom området.
• Tydliggöra att vi vill erbjuda en kyrklig miljö där HBTQ+-personer kan känna sig trygga.
• Driva på och bidra till mer kunskap och tydlighet inom vårt samfund.
• Öka vår förmåga att vara inkluderande.
• Att som en av metoderna för att uppnå detta vara en pilotförsamling inom Equmeniakyrkan genom att arbeta med
processen för att få märkningen Regnsbågsnyckeln.