Hur är det att jobba på klubbensborg? Hur fungerar verksamheten från insidan när inget är som vanligt? Aqvelina Jacobsson som har sommarjobbat där berättar hur det har varit och funderar lite på hur Klubbensborgs framtid kan tänkas se ut.

Hur länge har du jobbat på Klubbensborg och hur fick du jobb där?

Jag jobbade på Klubbensborg förra sommaren och i sommar, men jag har inte jobbat under året. Jag fick tips om att de sökte personal och då sökte jag jobbet och fick det. I år fick jag jobba eftersom jag jobbade där förra sommaren.

Hur har ni märkt av Corona? Hur har ni arbetat och hur har gästerna agerat?

Förra sommaren jobbade jag i caféet och i år har jag mest jobbat i receptionen så det har varit lite annorlunda. I caféet har det varit en del gäster som har ringt och frågat eller frågat på plats om det går att beställa ute. Vi i personalen har varit extra noga med att tvätta händerna, men annars har det varit ungefär som vanligt.

Har det varit fler eller färre gäster?

Det har varit fler gäster. Fler är hemma mer och kan behöva komma ut lite. Då kommer många och tar en lunch.

Hur märks kopplingen till kyrkorna som äger Klubbensborg av?

Kopplingen är inte jättetydlig. Under sommaren när kyrkorna turas om att ha sommarprogram på söndagarna märks det mer.

Annars finns det en poster i hallen där det står att Klubbensborg ägs av flera kyrkor i centrala Stockholm. I övrigt är det inte så tydligt. Bland de som arbetar vet de flesta, eller alla om det och en del av personalen är även med i någon av kyrkorna.

Vad tror du om Klubbensborg i framtiden?

Det är en bra fråga. Jag tror inte det kommer ändras så mycket, konceptet fungerar ju bra, men jag tror kanske att de kommer utveckla luncherna lite. Införa populära, lite mer mainstream luncher för att locka folk. Annars är det som sagt ett bra fungerande koncept.

Tror du kopplingen till kyrkorna kommer bli svagare eller starkare?

Vet inte riktigt, tror det kommer vara ungefär samma som nu, lite mittemellan. Det beror på kyrkorna och hur mycket de är där och gör sig synliga.

Text: Olivia Elveborg

Foto på Aqvelina: Torbjörn Jacobsson