Åsa Eriksson sjunger i kören Con Spirito. ”Man sjunger och man är en bland alla andra. Jag tycker jättemycket om det”, säger hon.

Vad är din relation till Andreaskyrkan?
Jag sjunger i kören Con Spirito. Jag var med i Missionskyrkan hemma i Sandviken.

Hur kom du i kontakt med Con Spirito?
Min barndomskompis Anna började sjunga i kören, som hon tyckte var jätterolig och hon sa: Ska du inte komma med och prova? Anna slutade sedan, men jag är kvar.
Hur länge har du sjungit i kör?
Jag började sjunga i kör i Sandvikens musikskola när jag gick i tredje klass och jag sjöng där hela skoltiden. När jag bodde på Island i 3 år sjöng jag i kör. Jag provade sedan på lite olika körer i Stockholm och jag sjöng även i en tjejgrupp innan jag kom med i Con Spirito 1999.

Vad är det som gör det roligt att vara med i Con Spirito?
Tina, alla i kören, sångerna vi sjunger, den påverkan Tina ger oss, öppenheten, glädjen och vänskapen. Det är bara positiva saker. Det är bara så fantastiskt. Och som jag kan känna, det här lugnet ändå, med Con Spirito sjunger man. Det spelar ingen roll. Vi sjunger och jag är en bland alla andra. Det är så härligt. Jag tycker jättemycket om det.

Ett roligt minne med Con Spirito?
Oj, det är ju massor. Alla resor vi gjort. Men ett fint minne var när jag hade lung inflammation och fyllde år. Då ringde kören och sjöng ”Det ljusnar”, för jag älskar ju den. Det var fint och det är sådant kören gör och jag blev så glad då.

Intervju, samt omslagets foto: Anna Nordgren