Jag tycker om att vandra. Korta vandringar eller långa, dagsturer eller flera dagar, i skogen eller på fjället. Att bara få komma ut, sätta på mig vandringskängorna, slänga upp ryggsäcken som packats med det jag behöver, och sedan ta mig till utgångsplatsen för att påbörja ännu ett äventyr. Även om jag till en del vet vad som väntar, så vet jag det ändå inte riktigt. Omständigheterna som påverkar min vandring skiftar; vädret, min kropp, mitt vandringssällskap, mitt allmänna sinnestillstånd. Men bara det att få komma igång, ta det där första steget, fyller mig med tacksamhet och förväntan. Hur kommer jag att må, vad kommer vi att möta, når vi dagens mål? Efter avslutad vandring är tillfredsställelsen stor, både fysiskt och mentalt. Nya upplevelser. Nya erfarenheter. Möten med andra vandrare. Tankarna som kom och for. Duschen, maten och vilan väl hemma fyller på nytt med tacksamhet.

Svenskarna har alltid vandrat. Men under pandemin blev det en vandringsboom. Många kom ut, och upptäckte vandringens skönhet. Till det inre som till det yttre.

Pilgrimsvandringen är ett religiöst fenomen. Den finns i alla stora världsreligioner. En pilgrim (av latinets peregrinus, "främling") är en person som gör en pilgrimsresa till en helig ort eller plats. Främlingskap, uppbrott, vandringar och längtan efter helhet och mening, är nycklar som öppnar dörrar för en ny livsglädje och inspiration. Emellanåt kan pilgrimen vara beredd att lämna allt, våga allt, uthärda allt för att nå målet. Hon är en som beträtt livets väg. Hon tillhör ett folk som är på väg. Hela livet blir i fortsättningen en resa. Vägen blir ett sökande efter självinsikt och vishet, efter att vilja leva i fred och försoning, rättvisa och solidaritet och för ett utforskande av gudsgemenskapens stora mysterium.

Det finns en yttre och en inre vandring. Det är svårt att skilja dem åt. Dag Hammarskjöld sade att ”den längsta resan – är resan inåt”. Det yttre slår an en ton i det inre, och tvärtom. En yttre frihetskänsla, bekymmerslöshet och en inre långsam resa där okända djup väntar. En livets resa utan något slut.

Sommaren ger möjlighet för många till annat än det som möter resten av året. Tänk om en vandring, lång eller kort, kan bli en ny upptäckt för dig denna sommar? När vandringsgruppen har avslutat sin rast och ska fortsätta en sträcka till samlar de sig och ber heliga Birgittas bön; ”Herre visa mig din väg, och gör mig villig att vandra den”.

Jag önskar dig en bra sommar!

Mats Carlsson, pastor