Vi kan behöva provtro
I samtalsgrupper brukar jag säga att det är okej att provprata. Det innebär att det vi säger inte behöver vara färdigtänkt. Det är okej att uttrycka sig annorlunda nästa gång vi ses. Genom att sätta ord på våra tankar inför någon annan förstår vi dem ofta bättre och andras associationer och reaktioner blir ofta en hjälp att tänka vidare.
När vi provpratar öppnas nya möjligheter, men där finns samtidigt en sårbarhet. Det som är under process är ofta skört. Det kan innehålla både brister och möjligheter. När någon ber oss om att få provprata behöver vi därför lyssna extra varsamt, med en varm nyfikenhet. Kanske ställa en och annan öppen fråga, som hjälper den andre att tänka vidare, eller för att få veta om jag förstått den andres tankar.
Då jag läser i evangelierna om hur Jesus, lärjungarna och andra människor omkring dem umgås, tänker jag att det här är vad de håller på med. Lärandet sker i samtalen och då lärjungarna själva prövar på att leda. Många gånger är Jesus tyst och väntar in den andre för att få höra hur tankarna går, innan han fortsätter samtalet, ibland med en fråga eller kommentar som får dem att se saker ur nya perspektiv.
På samma sätt tror jag att vi kan behöva provtro - leva som om vi tror. Umgås med andra troende och förstås med Gud själv, för att nyfiket undersöka vad tro kan innebära för oss. Någon kanske inte har funderat kring tro tidigare, någon annan behöver få omformulera en tro som inte längre känns relevant.
Vår värld skulle må bra av mindre tvärsäkerhet och starka åsiktsyttringar och mer av provprat och prövande tro. Nyfiket. Uppmuntrande. Med utrymme för både eftertänksamhet och lekfullhet. Det är vad jag redan ser i Andreaskyrkan och hoppas att få se ännu mer av. Nu när sommaren står för dörren önskar jag dig tid att utforska tro. Tid att låta samtalen få bre ut sig. Kanske hittar du nya språk för din tro och modet att möta sådant du tvivlar på.
Under sommaren inbjuder vi varje söndag till Sommarandakt, ledda av olika medlemmar i Andreaskyrkan. Det kan vara ett sätt att både få provprata och pröva att tro tillsammans. Nästa gång vi möts kanske du formulerar dig helt annorlunda – och vet du – det är helt okej!
Elisabet Ravelojaona, pastor