Kyndelsmässodagen
Dags att bli vuxen!
Nu har det gått en månad sedan jag predikade i Andreaskyrkan senast, och jag kan bara säga:
Tack gode Gud, att julen äntligen är över. Att vi kan lämna bakom oss all rökelse och myrra och visa män, får och herdar och änglasång och stall och kor och åsnor.
För den som predikar kan julen bli som en fångdräkt där all nedärvd tradition gör det svårt att vara kreativ och på ett nytt sätt gestalta kristen tro. Men för att vara tydlig inför er som älskar julen; jag föraktar inte julens traditioner och berättelser, men ibland blir det väl mycket av det goda och samtidigt alltför barnsligt. Dessutom har den kristna julen blivit så kommersialiserad att det går utmärkt att tjäna pengar på vad som en gång utspelade sig i Betlehem.
Om det nu utspelade sig i Betlehem?
Många av de är som forskar i Bibelns historia är tveksamma till detta utan gör det mer troligt att Jesus föddes i sin hemfstad Nasaret. Författarna till Matteus och Lukas evangelium strävar efter att få sin berättelse om Jesus att förknippas med de gamla profetior som nämner Betlehem i samband med en ny Messias och kanske tog evangelieförfattarna i lite för mycket när de ville beskriva Jesu födelse?
Över huvud taget har berättelserna om Jesu födelse och uppväxt i Lukas och Matteus evangelium en betoning på poesi och lovsång, medan skildringarna av Jesus som vuxen är korthuggna och ostrukturerade vilket mer brukar känneteckna ögonvittnens berättelser. Personligen känner jag mig mycket mer hemma i Markus och Johannes skildringar.
Markus är helt ointresserad av Jesu födelse. Hans evangelium inleds med att Jesus framträder som en vuxen man och som börjar sin bana som förkunnare. Det är inte födelsen utan Jesu gärningar, hans förkunnelse och hans mänsklighet som gör honom till Guds son.
Johannes evangelium skildrar inte heller Jesu födelse i Betlehem utan vad som hände innan Jesus föddes. Om Markus skildrar ett vuxenperspektiv på Jesus så är Johannes perspektiv kosmiskt. Johannes tycks tänka:
Om Jesus är Guds son måste väl rimligen Jesus också ha funnits med när Gud skapade världen.
Ibland beskrivs kristen tro och evolution som motsatser, vilket jag bara kan beklaga. Skapelseberättelsen påstår sig inte vara en exakt beskrivning hur världen blev till, det kan vetenskapen svara så mycket bättre på, men första Moseboken förklarar varför universum blev till, vad som är själva meningen med tillvaron, något som vetenskapen aldrig kan svara på. Gud har skapat hela tillvaron inklusive evolutionens mekanismer, därför att Gud älskar att skapa.
I Första Moseboken skildras att Gud skapade världen, inte genom sina händer, utan genom sina ord. "Varde ljus" eller "Ljus, bli till" som det heter i den nya översättningen är orden Gud använder när natten blev skild från dagen.
Och med ord skapar Gud himlen, marken, djuren, människorna. Johannes tanke är att orden som Gud skapade världen med är i själva verket hans son, Jesus. Jesus är Ordet med stort O.
Johannes inleder sitt evangelium med:
"I begynnelsen fanns Ordet,
och ordet fanns hos Gud, och ordet var Gud.
Det fanns i begynnelsen oss Gud.
Allt blev till genom det,
och utan det blev ingenting till
av allt som finns till.
I Ordet var liv,
och livet var människorna ljus
Och ljuset lyser i mörkret,
och mörkret har inte övervunnit det."
Johannes evangelium är det yngsta av de fyra evangelierna, skrivet kanske 40 eller 50 år efter Markus evangelium. Det är förmodligen skrivet i våra dagars Turkiet, som då tillhörde det romerska riket. Här talade man grekiska,
man var präglad av den grekiska filosofin som stod i tydlig kontrast med den judiska traditionen.
Frågan löd: Var budskapet om Jesus endast riktat till det judiska folket, eller kunde till exempel en grek eller romare förstå vad kristendomen handlade om. Paulus menade att så var fallet, kristendomen kan förmedlas till andra folkslag, men det förutsätter att man tar hänsyn till de värderingar och tankesätt som råder där. Paulus använder till exempel vad vi vet, ingen av Jesu liknelser i sin förkunnelse. Jesu liknelser är hämtade framför allt från landsbygden och jordbruket som knappast skulle fungera i den romerska stadsmiljö där Paulus är verksam. Paulus fick skapa nya bilder istället.
Likaså kan man förstå att när Paulus skriver att kvinnan skall tiga församlingen så handlar det om en anpassning till den romerska kulturen där kvinnan inte fick medverka i den offentliga religiösa kulten, något som kvinnoprästmotståndarna tycks glömt av. Man önskar att någon skulle kunna säga till dem; Hallå, Romarriket försvann för 1500 år sedan!
De personer som skapade Johannes evangelium kämpade med samma frågeställningar som Paulus:Hur ska man översätta berättelserna om Jesus till den grekiska tankevärlden, till exempel Jesu födelse. Svaret har vi just läst. Betlehem finns inte med, inga änglar eller herdar eller visa män. Däremot ett abstrakt filosofiskt språk som kännetecknar grekisk filosofi. Det ger Jesu födelse får en helt annan dimension. Johannes symbolmättade språk
inbjuder till ett vuxet samtal, ett vuxet tänkande.
I samband med inspirationshelgen i höstas deltog baptistpastorn och terapeuten Lars Åke W Persson. För ganska många år sedan föreläste han vid en samling med småbarnsföräldrar, där han sa: "När ett barn blivit fött, brukar de vuxna vara noggranna möta barnens behov på bekostnad av de vuxnas egna behov. Barnen får oftast det de behöver, men vi vuxna har en tendens att stanna upp i vår mognadsprocess när vi får barn."
Jag tror att han har rätt, men jag tror att det inte bara gäller om vi får barn. Det vuxna, mogna samtalet har en tendens att ofta komma i skymundan oavsett om vi har barn eller inte.
Någon sa i vår kyrka: "Jag orkar inte gå på ett kyrkkaffe till om jag för den hundrade gången får frågan hur det går med renoveringen av vår lägenhet. Jag kommer till kyrkan för att prata om andra saker."
Jag tycker att vi kan rannsaka oss själva och fundera på hur ofta vi talar vuxet? Hur ofta vi vågar tala om vår egen sårbarhet utan att vara ironiska? Eller hur ofta vi använder ordet Gud eller kristen eller tro i samtalet med våra arbetskamrater, våra vänner, våra släktingar. Har vi ett språk för vår tro och kan vi översätta den, hitta bilder som gör att människor med andra tankesätt kan förstå eller i alla fall mötas i ett respektfullt samtal.
Jag tycker om de fyra evangelierna. De är inte är konforma utan helt olika förhållningssätt och beskrivningar av Jesus. Att det finns plats för olikhet. Det hoppas jag också kan finnas i den här kyrkan och i samtalet med varandra.
Jag har under hösten varit med om att starta upp ytterligare en samtalsgrupp som går under namnet "Under ytan". Samtalsgrupper har ibland en tendens att bli diskussionsforum som i längden är ganska tröttande. Vi har i denna nya grupp prövat formen att skicka runt ett ljus och på så vis få möjligheten att på sina egna villkor berätta hur man mår, tänker, tror och får göra detta utan att bli avbruten. Det är helt fantastiskt att det tillsammans med tio andra
som inte känner varandra speciellt bra ändå kan uppstå en känsla av öppenhet där man får tid att formulera sin tro, sin osäkerhet, sin sårbarhet. Inte åsikter som möts utan vuxna människor som försöker dela sina personliga erfarenheter. Då kan jag känna mig så glad för att få arbeta här.
Över huvud taget tror jag kyrkans uppgift och de anställdas uppgift är att skapa infrastruktur för goda samtal och underlätta samtalen mellan oss människor. Vi ska inte behöva ha dåligt samvete när vi inte orkar prata eller att vi lämnat kyrkkaffet utan att talat om Gud, men jag tror vi behöver uppmuntras till att få igång det samtal som många längtar efter. Att få tala vuxet.
Det kan vara bekvämt att alltid bara vilja stanna kvar hos Matteus eller Lukas, i julens enkla berättelser, men missar vi inte något centralt om vi inte någon gång talar om den vuxna Jesus, som i Markus, eller den kosmiske Jesus som i Johannes?
När Paulus försöker sammanfatta kärleken i Kärlekens lov skriver han något som många väljer att hoppa över att läsa när folk gifter sig, men som försöker beskriva den mogna kärleken: "När jag var barn talade jag som ett barn,
förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga".
Amen
Predikan av Göran Gustafson