Jag hör till dem som tycker om att vandra. Gärna i naturen, både i skogen och nära havet. Det hjälper mig att andas och ger mig energi. Ibland går jag på egen hand och andra gånger tillsammans med andra. Vandring är ett bra sätt att umgås. Där finns utrymme både för tystnad, samtal och det gemensamma mötet med naturen, eller staden.
Att vandra är bokstavligen ett sätt att komma vidare i livet. De senaste åren har alltfler upptäckt pilgrimsvandringen, som ett sätt att fördjupa sitt andliga liv. I pilgrimsvandringen förenas den inre och den yttre resan. Rörelsen framåt hjälper oss att få nya perspektiv och att skapa en välbehövlig distans till sådant vi brottas med. När vi väljer att gå vissa sträckor långsamt och i tystnad, övar vi på att vara uppmärksamma på det som finns och sker omkring oss.
Många gånger är det en hjälp att göra delar av vandringen tillsammans med andra. Något sker när vi går tillsammans. Det finns en gemenskap i tystnaden och i de reflektioner vi delar under vägen.
De första kristna kallades för ”vägens folk”, något jag gärna påminner mig själv om. Jesus talade om sig själv som ”vägen, sanningen och livet” och när vi möter honom i evangeliernas berättelser är han hela tiden på väg. Det hindrar honom inte från att vara fullkomligt närvarande när han stannar upp i mötet med människor. Vägens folk för tanken till en ständigt pågående rörelse. Vi är inte färdiga, det finns nya perspektiv att upptäcka och nya människor att möta. Ordet pilgrim betyder främling, någon som är på väg och som möter nya platser. Jag associerar det till nyfikenhet, öppenhet och en längtan efter att lära sig mer.
Pilgrimens redskap är enkla. Det går inte att ta med mer i packningen än det jag själv orkar bära. Det är i sig en andlig övning, i vårt samhälle som präglas av konsumtion och ständiga kickar av upplevelser och bekräftelser.
Under våren kommer vi att ha pilgrimen och vandringen som övergripande tema i Andreaskyrkan. Du är välkommen att vandra med oss i gudstjänster, samtal och vandringar utomhus. Oavsett om vi kan mötas fysiskt eller inte, så kan vi gå tillsammans. Vi låter den heliga Birgittas bön leva i oss: Herre, visa mig din väg och gör mig villig att vandra den. Amen.
Elisabet Ravelojaona, pastor