”Mamma, är jag bibelsprängd nu?” frågade jag när jag i knappa 10-årsåldern hade läst ut Barnens Bibel för andra gången. När jag senare fördjupade mig i den stora Bibeln insåg jag ödmjukt att det var ganska mycket jag varken kunde eller visste. Och min tonårs- och studietid till trots, då min Bibel blev rätt sliten, så kom aldrig det där fullt upplysta stadiet. Nuförtiden är det sällan jag tar fram Bibeln och jag vet att jag inte är ensam om det. Har du liksom jag vuxit upp i kyrkan är det inte omöjligt att du har lite dåligt samvete om du inte läser Bibeln, eller inte tillräckligt mycket. Är du nyare i den kyrkliga gemenskapen kanske du inte fått en stark relation till Bibeln. Eller så tillhör du en skara som faktiskt redan läser den rätt mycket. Oavsett så ska Bibeln läsas av lust till att vilja läsa, och inget annat. Vilja att möta Gud, bli utmanad, få nya perspektiv och vägledning i livets alla olika villervallor.
Equmeniakyrkan har ett temaår om Apostlagärningarna som heter Till jordens yttersta gräns och vi har i Andreaskyrkan bestämt att vi ska låta detta prägla vår kyrka. Så här skriver Equmeniakyrkan: ”I Apostlagärningarna möter vi en kyrka som korsar gränser. Nationella, kulturella, andliga, sociala och inte minst personliga gränser… …Vi hoppas att din läsning av Apostlagärningarna ska få bli ett sätt att möta Gud. Att det får ge dig kraft, inspiration och mod att våga utmana de gränser du möter.”
Jag och styrelsen hoppas att du, både i kyrkan och därhemma, vill vara med och fördjupa dig i just Apostlagärningarna kommande år och fundera över på vilket sätt de texterna är relevanta för dig och oss idag. Själv blir jag speciellt inspirerad av orden om att få kraft, mod och inspiration att utmana de gränser jag möter.
Jag kommer nu flytta min bibel från en av de övre hyllorna i vardagsrummet till nattygsbordet och kommande år ta mig några millimeter närmare den där barndomsdrömmen att vara bibelsprängd. I alla fall lite Apostlagärningarnasprängd. Är du med?
Sofia Svensson,
ledamot i Andreaskyrkans styrelse