Äntligen är girlanderna på plats!
Drottninggatan som legat i skymning, utan att veta vad som är dag eller natt och där trötta vandrare kryssat mellan skyltfönstrens neonljus för att finna värme och ljus för sin vandring har fått ljus från ovan.
I år böjer jag mig för julskyltning och marknadskrafter. Jag brukar tycka att julen kommer tidigare och tidigare, år från år. Men i år har november varit ovanligt mörk och tacksamt ser jag upp mot ljusbågarna som trots sitt artificiella ljus lyser upp en mörk och trist himmel.
Julens budskap kommer nära. Ett nyfött gossebarn som skall öppna livets dörrar. Det är en lika stor gåta för mig varje år. Och sedan finns allt det andra, inte mindre gåtfullt när man tänker på den omfattning det verkar få varje år: städning, klappar, glitter, gemenskap, ensamhet, misär, ångest.
Ibland frågar vi oss, vad vi kan göra, för att förändra världen. Jag vet! Släpp in din granne som ber att få låna socker, men egentligen törstar efter medmänsklighet och gemenskap.
Julen har en tendens att ge de som har det bra och tryggt allt mer, medan de som lever på sparlåga blir alltmer utarmade i glansen av andras gemenskap.
Så var det väl inte tänkt! Nej, Gud som är allas far vill öppna stängda dörrar och ena oss under julens fridsbudskap. Gud som själv blev pappa vet vikten av gemenskap, också för den som inga barn har.
I detta nummer kommer det också att handla om fäder. Själv är jag inte pappa, men jag har en, och det är jag väldigt glad för. Särskilt att jag fått lära känna honom som vuxen, och att relationerna förändrats och fördjupats.
Så är det också med tron. Att jag; oberoende av hur jag har det har en far, som det finns tid för att lära känna. Han finns där, och han kommer i mitt armod och min glädje, han kommer, ja han kommer.
Jag kan inte riktigt förstå det. Jag kan inte heller riktigt förstå att det är han som kommer i den lille fjunige gossen i Betlehem. Jag kan inte förstå, men jag vet, ja innerst inne vet jag att det är så.
Eller som Sven Lidman beskrev det:
Jag är ditt barn - du är min Far
- o salighetens gåta!
Sven Johannesson
Diakon och projektledare i Andreaskyrkan