jacobsson sNär du läser detta har jag varit församlingens ordförande i 3 månader. I vintras var det inte vad jag tänkte att mitt styrelsearbete i Andreaskyrkan skulle leda till. Men många böner och samtal ledde mig hit. Hit till att vi just har haft ett församlingsmöte där vi bestämt att kalla Mats Carlsson till ny pastor och församlingsföreståndare.

Vägen hit var krokig för alla i processen.

Många har burit denna process i sina förböner. För mig blev det extra påtagligt under en vecka runt Equmeniakyrkans kyrkokonferens. Jag och min fru Ulrika har under snart 10 år varit med på dessa konferenser. För mig är det ett tillfälle till vad jag ibland kallar ”förbön-overload”. Helt enkelt, jag har fått en vana att då särskilt be om förbön för mig, mitt arbete i kyrka och församling, min familj och mitt vanliga arbete.

Detta år ledde Gud oss på ett särskilt sätt då rekryteringen tog en ny vändning. Intensiv bön av många öppnade nya dörrar och gav kraft att fortsätta när det kändes förtvivlat. Kraften i bönesvaren är ibland stark men det är inte alltid jag ser svaren. Denna gång gick det dock inte att missa. Gud gjorde bönesvaren omskakande och övertydliga för att leda oss på rätt väg.

Att vi ber tillsammans är en av de stora styrkorna i att vara församling. Genom bönen får vi både bära och bli burna av och med varandra. Jag är inte alltid bra på att komma ihåg att be men när det blir regelbundet så känner jag att Gud bär mig. Kyrkokonferensen har för mig blivit en intensiv bönehelg och en hel del jobb. Det är däremot inte tillräckligt. Jag jobbar hela tiden på att ha Gud, bönen och vår församling i fokus. Det kan vara att läsa bibeln i telefonen på bussen de dagar det inte blir bön på cykelturen till jobbet.

När tar du tid för din bön?
Bön är styrka och ger kraft.

Torbjörn Jacobsson
Ordförande Andreaskyrkan