Det finns ett gammalt skämt bland pastorer om hur lätt det är att missförstå sin uppgift som predikant.
I första Samuelsboken 3:9 utropar Samuel ”tala Herre din tjänare hör” men skämtet lyder, allt för många predikanter tycks omedvetet vända på texten så att deras liv snarare reflekterar, ”tjenare Herre din talare här”. Nu är ju detta humor och vår pastorsutbildning har de senaste 30 åren betonat lyssnandet och inte pratandet som den viktigaste metoden vid samtal. Däremot och tragiskt nog avtar intresset av att lyssna till den andre generellt i samhället. Tester på moderna människors förmåga att lyssna visar att vi visst hör upp till 70% av det som sägs men att vi endast kommer ihåg knappt under 25% av vad någon annan har sagt. Det engagerande lyssnandet är dock ”mäktigare än talandet” skriver Horace Engdahl insiktsfullt i sin essä ”stilen och lyckan”.
Vidare visar undersökningar att vårt intresse för att förstå andra människor minskar och att vi är mer benägna att bedöma människor utifrån hur vi tror att någon är eller tänker. Vilket betyder att våra fördomar styr våra värderingar av andra människor.
Inom det politiska tyckandet blir detta speciellt bekymmersamt när benämningar som ”batikhäxor”, ”rasister” eller ”muhammedaner” används om dem som inte tänker eller tror som jag, i en allt mer hårdnande och polariserande ton.
Hur gör Jesus? Ja märkligt nog tvärt om. Han tycks vara speciellt intresserad av de som tänker och är annorlunda än han själv. Bibeln berättar om flera långa och intressanta samtal och till och med några möten där inte bara Jesus hjälper människor till nya insikter, utan också själv tycks vara benägen att ändra sin syn i frågor. Det verkar som att för Jesus behöver få sanningar vara skrivna i sten. De kan diskuteras och analyseras och det goda samtalet med en människa kan sluta med nya perspektiv för båda.
Kanske är det också så att det goda samtalet alltid handlar om att fördjupas till insikt och visdom och samtidigt vinna en ny – ”utsikt”. Nämligen förmågan att se bortom sitt eget medvetandes horisont och kanske få en glimt av den andre -på riktigt!
Lars Åberg