I den församlingsordning vi har i Andreaskyrkan beskrivs hur vi ska finnas till för människor vid olika livshändelser. Den tar specifikt upp dop, barnvälsignelse, konfirmation, vigsel och begravning. Vigseln skaver för mig. Varför hanterar församlingen bara denna av alla relationer vi kan ha i livet? Som dessutom inte händer alla och som spricker för många. Och allt annat som händer i livet? Vilken är församlingens roll då? Är inte vigselns prioriterade plats i ordningen uttryck för en förlegad samhällssyn som inte tar hänsyn till hur oerhört mycket mer komplext livet är, som normaliserar den eviga tvåsamheten som det lyckade?
Jag tror det skulle vara sunt för kyrkan att slutgiltigt släppa all juridisk makt (dvs avsäga sig vigselrätten) och fokusera på det som är vår uppgift: att be för och välsigna människor i olika livsval och livssituationer, genom ALLT som händer oss. Att snarare stå upp för onormalisering än tvärtom. Tänker att det liksom var det Jesus pysslade med, och att det var något av det viktigaste han ville lära oss. Se människan.
Ett stycke i församlingsboken har just rubriken ”För hela livet”, men får oproportionerligt lite utrymme och handlar mer om tron i sig än om det som händer för att vi är människor, inte för att vi är kristna. Hur kan vi som församling ge lika självklart utrymme för den valda eller ovalda ensamheten, samboskapet, sjukskrivingen, arbetslösheten, separationen, flykten från kriget, nya bonusfamiljen, det nya jobbet, föräldrarnas demens, det handikappade syskonet, pensionen, missbruket, äktenskapet som skaver, utbildningsvalen, den vackra vänskapen m.m. Förbönen, välsignelsen, det goda samtalet och sökandet efter Guds närvaro är lika viktig vad som än sker med oss.
Jag har ingen aning om vi ska skapa ordningar för detta, om det ska formaliseras eller inte. Men det är ett samtal jag gärna för med er som finns i kyrkan. Livet händer varje dag. Det som värmer och det som tär. Det vi väljer och det som drabbar oss. Mitt i det finns Gud. Finns vi som församling i det?
Gud välsigne dig, hur ditt liv än ser ut. Just nu. Amen.
Sofia Svensson