- Det blir rikare, färggladare, djupare, säger jag till eleverna i årskurs tre från Södra Latins gymnasieskola när de har sin Kyrkogångsdag. Dagen när de går runt till olika kyrkor på Södermalm och lyssnar och ställer frågor till präster och pastorer.
- Livet blir rikare, färggladare, större och djupare – därför är jag kristen, säger jag när de kommer till Andreaskyrkan. - Inte trängre, mindre och tråkigare. Och när jag berättar att Jesus var på fest hela tiden, ja nästan hela tiden, skrattar de ofta till lite förvånat, tittar på mig och min rundkrage och ser ut som de tänker: Får pastorn verkligen säga så?
Hur kommer det sig att bilden av kristna alltför ofta är att vi är grå, tråkiga och fulla av fördömande, för det är vi väl inte?
Jesus kommer till oss med liv. Med liv! Han säger: ”Kom till mig, så hittar du dig själv så får du leva!” som författaren Gunnar Edman så starkt och fint har tolkat orden ”Jag är vägen sanningen och livet!”
Ju mer jag läser om Jesus, ju mer jag umgås med Jesus, desto tydligare blir det för mig att han hela tiden vidgar livet, gör det större och färgrikare för människor. Han vägrar låsas in i ett fack och han vägrar låsa in människor i fack. Han möter ständigt människor som andra ställt utanför gemenskapen och bjuder in dem i ett vi och ger plats. Och han både inbjuder och utmanar oss att följa honom och göra detsamma.
Det handlar inte om att ha roligt jämt. Det handlar om att ta sitt liv på allvar.
- För det gör Gud, säger jag, och spänner ögonen i dom, eleverna från Södra Latin, Gud tar ditt liv på allvar och vill att du gör det också. För ditt liv är viktigt och alla andras med.
Och festen, ja den är på djupaste allvar för Jesus. För den handlar om att ge rum för alla att delta i den. Det är när vi ger rum för både oss själva och varandra som det blir rikare och mer färg i livet. När vi vågar våra olikheter och ser att de alla ryms i Guds rike.
Katarina Alexandersson