Andreaskyrkan en församling för alla
Möten mellan generationer är idag inget som är självklart. Vi lever i en tid då unga och gamla ofta lever som om det var vattentäta skott dem emellan. Förr levde flera olika generationer ihop, man arbetade och hjälptes åt. Det blev ett naturligt umgänge.
Idag ser det helt annorlunda ut för många familjer i vårt samhälle. Det finns heller inte många naturliga mötesplatser för barn, unga, medelålders och äldre. Där är kyrkan unik.
När jag tänker på det känner jag en oerhörd glädje i att få tillhöra en församling, en gemenskap där vi är som en familj och bryr oss om varandra. Det spelar ingen roll om du är tre år eller om du är åttiosju. Vi kan umgås och lära av varandra. En gemenskap där vi på lika villkor kan få ge och ta emot. Det är inte bara en gemenskap över åldersgränser utan också en gemenskap där livsfrågor och tro kan delas mellan kaffekoppar och saftglas. Där tid kan ges och där alla kan få möjlighet att känna sig trygga och älskade.
Jag tänker även tillbaka på när jag själv var barn, på det naturliga och självklara umgänge jag upplevde. Jag minns speciellt hur mysigt det var att vandra runt och krypa upp i knät på olika tanter och farbröder, speciellt under gudstjänsttid. Den trygghet, värme och tillit som jag kände har präglat mig, även om jag ibland tyckte det var tråkigt och inte förstod allt som hände i kyrkan. Den kristna tron sattes som ett frö, som sedan fick växa och gro i god jord.
Jesus, jag ber att barnen i Andreaskyrkan idag också ska få en del av dig,
och att vi tillsammans skapar en kyrka där alla blir tillgodosedda och tillvaratagna.
”Då skall vi, ditt folk, fåren i din hjord,
tacka dig för evigt och från släkte till släkte
sjunga ditt lov”.
Psaltaren 79:13
Ellinor Cleve, medlem i Andreaskyrkan