Det är en intensiv tid just nu!
Vi befinner oss nånstans mellan hägg och syren. Blomningstiden har upphört att följa sitt schema, med konvalj och syren till skolavslutning. Gränserna överskrids och vem vet vad som blommar vid midsommar?
Men det är intensivt också på andra plan. När jag skriver detta har vi just haft EU-val, ett val som för mig har något av en bitter eftersmak. Och då tänker jag på de främlingsfientliga partier som från olika europeiska länder nu intar sina platser i Bryssel och Strasbourg. Partier som i motsats till blommor och grönska, inte ser med förtjusning på att gränserna överskrids. Det är oroväckande, men man får inte glömma att det är på demokratisk väg som de kunnat passera femprocentsmålet för att nå in i EU.
Människors val får konsekvenser, och det är inget som säger att nästa EU-val ger samma resultat. Inför framtiden har vi också ett val, redan i september faktiskt, och vi kan alltid påverka. Demokrati och upplysning kan ge vingar åt humanitära och mångkulturella strävanden: Be och arbeta som det står i en sång.
Jag står, inför denna höst, också vid ett vägskäl. Sista oktober gör jag min sista arbetsdag här i Andreaskyrkan. Jag vet inte så mycket om framtiden, men hoppas att nya val skall leda mig vidare.
Där jag står just nu, mellan hägg och syren, funderar jag ofta på Den Heliga Birgittas bön, och jag försöker att göra denna bön om överlåtelse, till min: Herre visa mig din väg, och gör mig villig att vandra den.
Jag har ett val, och jag är ansvarig för konsekvenserna av mitt val. Men jag har också en tro, en tro på att jag är insatt i ett större sammanhang. Den tryggheten gör att jag ändå frimodigt kan be om vägledning vid livets vägval. En tillit kan spira i detta att vara buren, en tillit om att vad som än händer oss går vi aldrig ensamma.
Guds välsignelse till dej och dina vägval i sommar.
Sven Johannesson