Nya spår

Jag var på releasefest för skivan Tillsammans genom livet. Där kom jag att samtala med en man som är yrkesmilitär, jag är pastor och det vi av någon anledning kom att samtal om, medan vi väntade på att musiken skulle börja, var stadsplanering. Båda var vi fascinerade av hur det ibland arbetas med gångvägar i nya bostadsområden. Från början planteras bara gräs. Inga gångvägar görs. Snart formas stigar utifrån var människorna väljer att gå. Där görs sedan gångvägarna.

Det krävs en hel del mod att arbeta på det sättet. Att våga leva tillsammans, lyssna, lära känna och vänta in. Iaktta och se var stigarna formas. Var människor går och möten sker. Men också att vara den där som tar stegen för att skapa nya stigar och vägar.

I ett program på kunskapskanalen har en antropolog som deltog i stadsplaneringen i en kommun i Stockholmsområdet, sagt såhär: ”Jag intresserar mig mer för vad människor faktiskt gör, än för det de säger att de gör. Att lära känna människor ger förståelse för agerande och behov vilket behövs när man stadsplanerar eftersom det är människor som gör att mötesplatser blir bra.”

Och jag, jag kommer att tänka på Jesus som intresserade sig för vilka människorna var mer än vilka de försökte vara, vad de gjorde mer än vad de sa att de gjorde. Som gick både före, efter och bredvid människor. 

Visst vill vi att vår kyrka ska få vara en plats som gör goda möten möjliga. Vågar vi låta den vara som en gräsmatta där människors behov får skapa nya gångvägar? Där vi inte alltid vet var stigarna ska gå men där möjligheten alltid finns att slå följe med varandra och Gud.

På releasefesten, där jag mötte en människa jag aldrig tidigare träffat och som jag slog följe med i ett samtal en stund, sjöng Magnus Helmner:

katarina2012Ett steg till, sen vet ingen vad som händer,
om jag vänder detta blad, är oskrivet vad som väntar.
Andas tungt och blundar, det är så svårt att släppa tag
klarar mig inte längre ensam Gud låt mig tro du går bredvid.
Din hand i min, Din röst som säger Kom,
valet är mitt eget, men Du gör det lättare.



Katarina Alexandersson, församlingsföreståndare