Paus. Ordet klingar bekymmerslöshet och vila. När jag och ett par vänner gick en del av den välkända pilgrimsleden till Santiago del Compostella fick pausen och rasten en viktig funktion. Vi sökte oss till de vackraste platserna vi kunde finna på berg, vid floder eller i en vacker dalsänka. En plats där vi kunde inta vår matsäck och där också kropp, själ och ande fick ro. Ofta somnade vi också en stund bredvid vandringsstaven och ryggsäcken.
Sommaren kan ibland bli till en hetsjakt på upplevelser: Vi ska hinna, vi ska pricka av listan av planerade aktiviteter, vi ska, vi ska.....
Men sommaren kan också bli ett utmärkt tillfälle att öva oss i pausens underbara konst. Man behöver inte åka hit eller dit för att kunna praktisera närvaro i nuet och hitta platsen där vårt hjärta kan finna ro. Stockholm har så många pärlor att bjuda oss där landskapets skönhet kanske hjälper oss att söka pausen, att sänka farten. Jesaja säger i kap 30: "Vänd om och var stilla, då kan ni räddas, genom lugn och tillit vinner ni styrka".
Lite överraskande om vi följer texten vidare säger Gud: "Men ni vill inte!" Hoppsan! Det lät lite osminkat och rakt på. Mer följer: "Nej på hästar ska vi flyga fram."
Jag tycker det låter som stressymtom som vi känner igen i vår tid.
Hjulen snurrar fortare och fortare och vi blir jagade av vårt eget liv. Då är det tydligen omvändelse som gäller enligt Jesaja! Att stanna upp och fråga sig vad man är på väg. Om du lägger in pausen regelbundet i ditt liv där du får utrymme för din inre bön, då får du styrka säger Jesaja.
Under pingsthelgen, när sommaren riktigt exploderade i det sommarfagra Sverige, fick jag en dunderförkylning med luftrörsinfektion och begynnande lunginflammation. Jag blev riktigt skruttig och fick uppsöka akuten. Till min förvåning bestämde de att behålla mig kvar på sjukhuset för undersökning och observation. Jag kände mig tacksam trots den lite omtumlande upplevelsen att ligga på sjukhus för första gången i mitt liv. Jag fick en ofrivillig paus och jag hade bara att följa kroppens egna direktiv för hälsa och återhämtning. Som sagt så pågick sommarens stora mässa därute i Guds stora katedral, men här låg jag på sjukhussalen, utan TV och radio, och fick tillfälle att lyssna till hjärtas inre sändning.
Jag är helt övertygad utifrån min egen erfarenhet: När vi väl blir stilla, när vi finner en stillhet påtvingad av omständigheter eller självvald, börjar den inre dialogen växa fram och tillta.
En inre dialog med oss själva och med den Gud som valt att bo med oss i vår inre kammare.
Olle Jonasson