"Himlen och jag låter mig vara älskad. Himlen och jag låter mig vara bra."
Ett par strofer som sjunger inom mig. De är från sången "Himlen och jag" ur "Mässa för ambivalenta" som Tommie Sewón har skrivit. Det är ett par strofer som jag önskar att alla skulle sjunga inom sig då och då.
Vad är du bra på?
Visst är det lätt att bli tyst när man får den frågan, säga något allmänt hållet eller mumla något om att det får nog andra svara på. Ibland önskar jag att vi skulle våga ta för oss mycket mer, ta mer plats, vara tydliga och våga säga: Det här är jag bra på. Eller det här gör jag gärna för det tycker jag är roligt.
Ja, att jag själv skulle våga säga: Jag är bra på att predika. Säga det utan att skämmas och oroas över att det självklart finns dom som inte håller med mig. Och man måste väl inte alltid hålla med om allt.
En väg att hjälpa varandra att bli lite modigare i detta är genom att vi visar varandra mycket uppskattning. Genom att berätta för varandra att vi är bra. Får man höra att man är bra växer man som människa. Att ge beröm, det är viktigt och bra.
Det gjorde Jesus jämt och ständigt till människor som kom till honom. Till människor som har svårt att tro, säger han ofta: "Din tro är stark" eller "Din tro har hjälpt dig". Eller också säger han till människor han knappt hunnit hälsa på: "Jag vill gå på fest hos dig". Vilket var ett sätt att säga: jag vill bli vän med dig. Att dela måltid på Jesus tid var ett sätt att visa att man ville vara en vän.
Att ge plats för varandra. Att se att vi är bra på olika saker. Att få tro sig själv om att vara behövd. Det är vad jag önskar att årsmötet (som du kan läsa mer om i det här bladet) i vår församling innerst handlar om. Visst, det handlar också om struktur och organisation, om budget och verksamhetsplan, men det är bara som hjälp för att vi ska upptäcka det där innersta. Det som håller oss samman är inte vår struktur och vår organisation. Det är inte heller vår församlingsmatrikel eller några yttre ramar, utan det är vårt centrum, vår tro på Jesus Kristus. I den tron lever gemenskapen oss emellan. Utan varandra hade vi ingen församling, ingen kyrka.
Och kanske skulle vi då och då tillåta oss att ändra texten något i Tommie Sewóns sång och sjunga så här:
"Församlingen och jag låter mig vara älskad.
Församlingen och jag låter mig vara bra."
Katarina Alexandersson
församlingsföreståndare