Konserten jag besökte i Andreaskyrkan för ett antal år sedan var helt akustisk. Musikerna använde endast levande ljus och kunde sina låtar utantill. Vi som satt i kyrksalen kunde se kvällsljuset försvinna och mörkret långsamt uppfylla lokalen. Detta skedde samtidigt som den lågmälda musiken varsamt tog plats i våra öron och hjärtan. Det blev en konsert för alla sinnen där självaste mörkret hade en naturlig plats.
För mig har kyrkan alltid varit ett rum för kreativitet. I den lilla missionskyrka i hjärtat av Västergötland där jag växte upp fanns det utrymme för oss ungdomar att vara kreativa med musik, texter, bilder och drama. De äldre damerna och herrarna i församlingen uppskattade nog inte våra skränande gitarrer och bullriga trummor, men de klagade aldrig. De kunde trots allt vara överseende, eftersom de såg att vi yngre kände oss hemma i kyrkan och levde ut vår kreativitet där. På samma sätt hoppas jag idag, att tillsammans med många andra, bidra till att den världsvida kyrkan är en plats för skapande. Så även Andreaskyrkan.
Stockholms kulturnatt äger rum lördagen den 23 april. Förhoppningen är att många människor hittar in en stund i Andreaskyrkan och att vi som känner oss hemma här bjuder med våra vänner och bekanta. Det är ett tillfälle att fika och se vår vackra kyrka men också upptäcka musikens kraft, den skapande poesin och värmen från ljusträdet. Men vi kommer också att sjunga ur mörkret. Inte som någon teatralisk effekt utan som ett uttryck för mångas erfarenheter av förtvivlans mörker. Ur detta mörker kommer en ton, eller toner som har något viktigt att säga. Som har med hopp att göra.
Välkommen!
Göran Gustafson
Medlem i Andreaskyrkan