En annorlunda tid har vi levt i ganska länge och hösten 2021 ska väl bli mer som vanligt. Är vanligt som det var 2019? Vill vi tillbaka dit och går det ens?
Många brottas med hur saker och ting ska vara och bli. Vi kanske också brottas med vår tro. Ser och hör jag Gud när det är turbulent och våra rutiner ändras, lyckas rutinerna för bönen bestå? Själv lyckades jag inte. Min dagliga cykelpendling med bön försvann. Också andra omständigheter försvårade mitt böneliv. Samtidigt så träffades vi inte som församling på samma sätt. Utmanande.
Vår församling har snart funnits i 145 år på samma plats. Ett av de tidiga namnen var Bönehuset på Söder. Här samlas vi och ber. Be har vi under pandemin kunnat göra även om vi inte har samlats. Många vittnar om att mötet med varandra gör oss till församling och vi har saknat det. Fullvaccinerade och med avklingande pandemi (?!) kan vi mötas igen.
Men inte riktigt…
För att husera församling och böner i ytterligare 150 år gör vi nödvändigt underhåll. Inte så omfattande som renoveringarna 1924 och 1986 men, vattnet ska hållas ute med ny dränering och luften återanvändas för att minska värmeläckaget. Ett ”nytt” kök och toaletter ska göra att vi trivs än bättre. I advent kommer vi kunna välkomna alla fullt ut igen. Vilken glädje att se fram emot.
Fram till dess gör vi det bästa av Hösten 2021 – den annorlunda tiden. Låt den få präglas av bön och handling. Vi bär varandra i bön men också handfast för att renoveringen ska bli klar i tid. Att få höra, jag ber för dig och låt mig få hjälpa dig med det där, tror jag många skulle bli glada för. Låt det vara som vanligt när mycket annat är annorlunda.
Torbjörn Jacobsson, ordförande