Samtal med Andreasfreda´
Det är fredag eftermiddag och ett troget gäng samlas i Andreaskyrkan för att leka, prata och fika. Denna vecka får jag gästa Andreasfreda’. Vi inleder med lite fika innan vi går vidare till att leka, idag står Tipsextra på planeringen. Efter en spännande runda slår vi oss ner i soffan för att prata. Tillsammans har Aline, Alice, Astrid, Julia, Nora och pastor Elisabet och jag ett samtal med utgångspunkt i två av pärlorna i pilgrimskransen. Det är tystnad, den blåa pärlan, och långsamhet, den gula pärlan, som är temat.
Hur hör pilgrimsvandring och långsamhet ihop?
De spontana tolkningarna som dyker upp är hastigheten, man kan ju vandra långsamt eller snabbt. Samtalet går snabbt vidare till att det kan handla om att ta det lugnt. Målet är inte alltid att bli klar. Ibland kan det vara meningen att det ska kännas som om det går jättelångsamt, man kommer ändå fram. Långsamhet kan ge mer tid att tänka och se sig omkring. ”Inte bara springa förbi”. Långsammare transport har vissa fördelar. När man åker bil hinner man inte se ordentligt, detaljerna försvinner. Går man kan man låta tankarna ta över och det är lättare att prata.
Är långsamhet bra eller dåligt?
Svaret är både och. Ibland måste man tänka fort medan andra situationer kräver att man tar in situation och tänker på hur man ska hantera det. Det kan vara skönt att ta det lugnt. Vad man gör påverkar också om det går fort eller långsamt. Vissa saker tar längre tid och kräver större noggrannhet. Det är inte kul att stressa, men skriver man prov får tiden gärna gå fort.
Vad händer om det aldrig går långsamt?
Det skulle vara jobbigt att aldrig få sitta ner och ta det lugnt, fast ibland är det skönt att få saker överstökade. Om man bara stressar är det svårt att hinna njuta. Man blir utmattad om det går snabbt hela tiden så man aldrig hinner ta det lugnt. Att ha gott om tid är bra även om man inte behöver det. Till exempel när man äter lunch är det bra att ha gott om tid, även om man är klar tidigt. Det finns inget måste utan man kan slappna av. ”Man behöver inte skynda sig.”
Tystnad
Det finns delade meningar om tystnad. Beroende på vad man gör kan det vara skönt med lite bakgrundsljud menar vissa, men andra vill ha det helt tyst. Låter det för mycket går det inte att koncentrera sig, men för en del går det inte att fokusera om det är helt tyst. Tystnaden gör att hjärnan börjar leta efter andra ljud.
Är det någonsin helt tyst?
Nej, det finns alltid ljud, till och med ljud vi inte kan höra. Om det blir tyst här hör man något annat, det blir tystare men inte tyst. Ute i naturen, uppe på ett berg finns inte bruset från fläktar, men istället hörs fåglar och andra av naturens egna läten. ”Det är som om man haft lock för öronen.” När bullret försvinner kommer andra ljud fram.
Efter ett inspirerande samtal avslutar vi eftermiddagen med en enkel andakt och ljusrunda. När vi låter ljuset vandra fram får det göra det i sin egen takt. Vi kan ta det lugnt och lyssna på varandras ord och tystnad. Jag lämnar mitt besök med huvudet fullt av tankar och kan ta ett långsamt andetag.
Text: Olivia Elveborg
Foto: Elisabet Ravelojaona