Vad händer med de pengar du ger till kyrkan?
De pengar som vi tillsammans ger till Andreaskyrkan utgör cirka 40 procent av de totala intäkter kyrkan får in varje år. Detta gör vårt gemensamma givande till den enskilt största och viktigaste intäktskällan för kyrkan.
Som ett genomsnitt används cirka 65 procent av det du ger till att betala löner och arvoden, 15 procent till att betala fastighetskostnader, 15 procent till kommunikationskostnader och 5 procent till övriga kostnader.
65 kronor till pastorn
Av den 100-lapp jag gav i kollekt förra söndagen kan jag därför anta att 65 kronor gick till att betala lön och arvode till pastorn och den medverkande musikern. Ytterligare 15 kronor gick till uppvärmningen av kyrkan.
Av de 20 kronor som sedan var kvar av den hundralapp jag gav gick 15 kronor till att annonsera inför gudstjänsten och till att betala tryckningen av det senaste församlingsbladet. Den sista femman gick till inköp av ljus, noter och en bok inför gudstjänsten.
Fastighetskostnader inkluderar t.ex kostnader för uppvärmning, reparationsarbeten och el, medan kommunikationskostnader innefattar kostnader för att göra församlingstidningen, annonseringskostnader m.m.
För att kunna betala de totala kostnaderna för att driva verksamheten och långsiktigt uppfylla de viktiga åtaganden församlingen har mot medlemmar, anställda och myndigheter måste församlingen få in motsvarande intäkter. Intäkter får församlingen i formen av gåvor, räntor och utdelningar på församlingens besparingar, uthyrningsintäkter och diverse övriga intäkter.
Inre lugn
När jag gick från Andreaskyrkan denna söndag upplevde jag glädje och ett inre lugn. Jag hade denna kulna vinterdag klivit in i ett vackert och fridfullt rum fyllt av omtänksamhet, trygghet och värme (i dubbel bemärkelse). Minuterna innan gudstjänsten började fick det tysta kyrkorummet med de tända ljusen och blommorna på nattvardsbordet min stressade storstadssjäl att komma till ro. Det märktes att det var många tankar och funderingar, och många timmars arbete, investerade i den predikan jag fick mig till livs. Musiken och sången skänkte tid till eftertanke.
Innan jag gick ner till kyrkkaffet tände jag ett ljus som tack, och som förbön för mina böneämnen. Jag gick en våning ner till det dukade kaffebordet starkt förvissad om att någon såg mig, ljuset, och mina böneämnen. Som vanligt träffade jag några nya människor vid kyrkkaffet.
Tänk att det nästan alltid är flera nya ansikten i gudstjänsterna! Hur hittar de hit? På vägen hem skrattade jag åt mina söners vilda framfart i kyrkans lekrum.
Kyrkan är viktig för mig, och det känns bra att få vara med och bidra.
Per-Anders Cleve