I Andreaskyrkan anordnas pappaträffar då några fäder samlas och utbyter erfarenheter om vardagslivets små och stora utmaningar som rör livet med barn.
Jag är pappa. För tre månader sedan födde min fru vårt första barn. Det blev en pojke och han heter Bror. Han kom som ett yrväder en aprilafton som Strindberg skriver om Carlsson i Hemsöborna. Det är en fruktansvärt underbar förändring i våra liv. Varje dag utvecklas vår son och lär oss något nytt om livet.
Att bli pappa är för mig att vandra på otrampade stigar med hjärtat som kompass. Det finns inga självklara vägval och ibland kan det kännas som jag går vilse i barnkammarens djungel av blöjor, nappar och babygym. Min roll som pappa är så annorlunda mot den som min egen far hade. Tiden ställer nya krav och det finns inga självklara förebilder att falla tillbaka på. Då kan det vara skönt att känna att man inte är ensam.
En mörk novemberkväll, när vinden blåser bistert över Riddarfjärden och snön faller lätt och viskar om vinter, samlas några fäder i Andreaskyrkan för att samtala om papparollen. Kvällens tema är "Hur blir jag en god pappa?". Hur kan jag som far möta barnens behov och samtidigt sätta gränser, ge fostran? Hur gör jag detta tillsammans med barnens mor utan att fastna i könsroller? Och samtidigt försöka hålla kärleksrelationen levande?
Det märks att frågorna är universella. För dem som haft barn under flera år är erfarenheterna likartade men vägvalen olika. Att sätta ramar och gränser för tiden som barnen får sitta framför TVn eller datorn är bara två exempel på konkreta vardagssituationer som alla mer eller mindre brottas med.
- Vår son får bara spela playstation när han är sjuk eller när det regnar.
Men det som skulle bli en begränsning resulterade i något annat. Varje gång det regnar jublar han för att det är playstationväder och det blir oftare än vad som var tänkt från början, säger Micael Bergvall.
Video och datorer är relativt nya kamrater i barnkammaren och det finns inte mycket som vi kan dra lärdom av från våra egna fäder. Könsrollerna däremot är cementerade genom historien och när ett barn kommer in i ett förhållande verkar det vara lätt att falla in i gamla fällor.
- Innan vi fick barn jobbade vi mycket på vårt hus tillsammans. Vi målade och tapetserade och gjorde båda sådana saker som traditionellt sett är manliga sysslor. Men sedan vi fick vår son måste någon vara med honom när penslar och borrmaskiner kommer fram. Då blir det oftast så att jag fixar med huset medan min fru tar hand om vår son. Jag tror det beror på att man har så lite tid. Vi måste göra jobbet på det mest effektiva sättet och då är det lätt hänt att hamna i gamla könsroller trots att ingen av oss vill det, säger Magnus MackAldener.
Hur håller man då en kärleksrelation levande när barnen tar all tid, kraft och uppmärksamhet? Att ta ledigt från barnen någon kväll eller helg då och då verkar vara ett genomgående bra recept. Men även i vardagen kan man stjäla sig små guldkorn tillsammans.
- Vi brukar alltid försöka ta en kopp te varje kväll. Det blir en kort stund då vi kan prata tillsammans om det som rör oss och det fungerar väldigt bra, säger Phil Yoder.
Diskussionen i gruppen fortsätter under kvällen och kanske kan samtalen göra det lättare för fäderna att klara vardagen med barn.
Pappaträffarna är en del i Andreaskyrkans arbete som riktar sig till barnfamiljer. Tidigare i höst har terapeuten och teologen LarsÅke W Persson haft en samling under rubriken "Magknip och samvetskval - att möta det som gör ont i barn och föräldrar". Samtalen om barn och föräldraskap kommer att fortsätta under våren. Det finns ju så mycket att prata om.
När jag skriver de här raderna är klockan kvart över tre en onsdagsnatt.
Bror har ammats men han är lite gnällig och jag har burit på honom för att han ska få ro. Jag väntar på att han ska somna igen. Om några timmar åker jag till jobbet. Pappatåget rusar vidare.
Samuel Karlsson