Annika Dzedina är en ganska ny medlem i Andreaskyrkan. Till vardags är hon reporter på Lärarnas tidning.
I Missionsförbundet hamnade hon på grund av en bastuba. Hennes bror hade börjat i Växjö missionskyrkas brassband, VM-brasset, och snart satt hon själv där och blåste i mässingen.
- Mina föräldrar var inte värst religiösa. Fast mamma var nog lite sökande, berättar hon.
Övningarna i brassbandet avslutades med andakter, och det var så Annika fann att hon var kristen. Hon konfirmerades och lät sig döpas i havet när hon var 14 år. (Annika kan fortfarande få välljud i en tuba!)
19 år fyllda flyttade Annika till Malmö och började ifrågasätta allt i kyrkan. Fyra år senare gick hon ur Växjö missionsförsamling.
- Det senaste året eller så har jag börjat söka mig tillbaka. Jag vill ha en församling som är min, jag vill ha en plats där jag vet att jag har min tro gemensam med andra, säger hon. Att det blev Andreaskyrkan var en slump.
- Jag kände en som är med. Nu vet jag att det finns fler.
På frågan varför hon går till söndagens gudstjänst, svarar hon:
- För att få en stunds andakt. Jag är nöjd om jag får be tillsammans med andra på en gudstjänst. Men fråga mig om ett år igen. Då kanske jag svarar något annat.
På frågan om hon besökt andra traditioners gudstjänster berättar hon om Svenska kyrkans högmässor, tältmöte med tungotal, möten i Frälsningsarmén samt bön i ett par moskéer under en journalistkurs om islam. Utomlands har hon varit med i katolska mässor.
Sist vi träffades, "smet" Annika från kyrkkaffet efter gudstjänsten så jag frågar varför?
- Just nu är det inte för fikat som jag går till kyrkan. Men det blir nog viktigt när jag lärt känna lite fler människor i församlingen.
I andra kyrkotraditioner har man fler sinnen engagerade, rökelse, bilder, knäfall och liknande. Saknar du det?
- Rökelse är fint, men jag tycker inte Andreaskyrkan ska börja med det. Men jag tycker om den helgonbild som står vid ljusträdet i Andreaskyrkan. Andreaskyrkan är väldigt vacker, fast takfärgen flagnar.
Om du skulle hålla en predikan? Vilken text skulle du välja?
- Den om kvinnan som skulle stenas mitt framför Jesus. Själv sitter han helt coolt och ritar i sanden. Sedan, när de frågar, säger han: Den som är utan synd kaste första stenen. Till kvinnan säger han: Gå nu och synda inte mer. Det är häftigt. Hur kunde han säga så? Han visste ju att hon skulle synda igen, eftersom hon var en människa. Vari bestod hennes synd? Vad hände med henne? Och hur ofta kastar vi sten på varandra?
Vad är det bästa med gudstjänsterna i Andreaskyrkan och i Missionsförbundet?
- Att det är en bra blandning av sång, text, bön och tystnad. Sedan kan jag tycka som ny i Andreaskyrkan att det är bra med predikningar som drar paralleller mellan Bibelns berättelser och vår vardag år 2002.
Bruno Sollerman