En morgon när jag öppnar dörren till kyrkan som så många gånger förut, hör jag ljud och sånger som jag inte känner igen. Skratt och barnröster ackompanjeras av en gitarr och sångerna är enkla och glada. Självklart är det lockande att undersöka vad som händer och jag styr mina steg dit ljudet verkar komma ifrån. Det rum som annars är platsen för formella styrelsemöten och annan planeringsverksamhet har plötsligt förvandlats till ett öppet hav med utrymme för barn och vuxna att ha roligt tillsammans på golvet. De barnmusikgrupper jag hört talas om finns nu framför mina ögon och jag dröjer mig kvar för att få veta vad man egentligen gör och hur just dessa människor hittat till kyrkan.
Varje fredagsförmiddag under vårterminen 2001 har Andreaskyrkan fyllts av barnvagnar i allehanda modeller och färger. Målgruppen för de samlingar som hållits har varit riktigt små barn som tillsammans med sina mammor och pappor fått ta del av musik och rytmer på olika sätt. Barnen har varit uppdelade i två grupper, varav den ena är en syskongrupp. De flesta av de tio barnen i den ena gruppen har ännu inte fyllt ett år.
Maria Axelsson, utbildad sångerska och ursprungligen från Sollefteå, är den som leder och ansvarar för barnmusikgrupperna. Det här är det roligaste man kan göra! säger hon med eftertryck när vi sitter ner och pratar en stund. Hennes ögon lyser och det är lätt att tro henne när man ser den entusiasm och glädje hon utstrålar tillsammans med barn och föräldrar.
Många av deltagarna har ingen anknytning till kyrkan, utan har antingen läst uppsatta informationsaffischer eller fått tips av vänner. För barnlediga mammor och pappor blir en barnmusikgrupp ett tillfälle att träffa andra i samma situation, att utbyta erfarenheter och problem och låta sina barn möta andra barn. Maria tror själv att det primära syftet när man söker sig till en barnmusikgrupp är just möjligheten för de vuxna att mötas. Efterhand kan också barnen börja uppskatta både musikupplevelsen och kontakten med andra.
Varje sångsamling ser ut på ungefär samma sätt, dock alltid med variationer utifrån stämning och koncentration i gruppen.
- Vi börjar alltid med en hej-sång som barnen känner igen, berättar Maria. Sedan tar vi ofta en rörelsesång så kroppen kommer igång. Imse Vimse Spindel sjunger vi gärna på en massa olika sätt. Vi varvar sånger, ramsor och danser. En del är gamla och kända, andra är nya. Inför hösten kommer vi ännu mer att satsa på att röra oss och att barnen ska få vara i centrum en och en. Ett barn i taget får hela uppmärksamheten och det är en spännande upplevelse för dem att vara i centrum en stund, förklarar Maria.
Samlingarna håller på mellan trettio och femtio minuter. Mellan grupperna fikar man självklart tillsammans och föräldrarna har tillfälle att prata och lära känna varandra. Enligt mammorna (och papporna) är detta minst lika viktigt som musicerandet i sig!
Under hösten kommer grupperna att träffas på måndageftermiddagar istället för förra terminens fredagar, annars sker inga större förändringar. Barn och föräldrar verkar må gott av musiken, sångerna och danserna, ledaren Maria likaså. Mitt eget nedslag i denna sköna miljö gav mersmak och jag kommer gärna tillbaka. Med eller utan barn.
Malin Tillenius