Det finns många människor i världen som är på flykt.
En del av dem kommer till vårt land.
Hur tar vi emot, hur bemöter vi människor som söker sin tillflykt hos oss?
Eva Bådagård är diakon i Ansgarskyrkan och Patrick Nyholm är driftansvarig för verksamheten på ett evakueringsboende för asylsökande. De berättar om sitt arbete och sina möten med människor.
Det finns ingen mall
- Människor vill gärna ha en mall, vill ha ett tydligt svar på, hur ska vi göra?
Men det finns ingen mall, säger Patrick.
- Ge pengar till mannen som tigger, eller till en organisation som stöder människor. Eva håller med.
- Ge kläder eller var volontär på ett transitboende eller ett språkcafé. Vi behöver inte rättfärdiga för varandra vad vi gör eller inte gör eller jämföra oss med varandra. Det handlar om att vara äkta i mötet med människor och att inte skapa ett vi och dom.
Att det inte finns färdiga mallar har både Patrick och Eva tydligt fått möta i sitt arbete.
Eva åkte, i sin tjänst som diakon, in till centralen i september då många människor på flykt sökte sig till vårt land. Hon ställde sig till förfogande. - Det är viktigt att våga göra utan att veta allt, säger hon. Att inte sitta hemma och vänta. Det är ok att vara osäker. Är man på plats skapas möten.
Eva är glad över att den kyrka och Equmeniaförening hon är anställd av har sagt ja till att hon lagt sin arbetstid på mötet med människor på flykt.
- Ibland finns det en rädsla i kyrkan att vara politisk, säger Eva.
- Men det handlar inte om att vara politisk utifrån partipolitik utan om att kyrkan är en del av samhället och det är där vi behöver finnas för människor. Patrick instämmer.
- Vi är medskapare till det samhälle vi vill ha.
Se varandra som resurser
Patrick är socionom och anställd av Lidingö stad. När han fick frågan om att gå in som projektchef, för att staden skulle ta över ansvaret för det evakueringsboende för asylsökande som från början drevs volontärt av Refugees Welcome, fick han en halv dag på sig att svara.
- Naturligtvis svarade jag ja, säger han med ett leende. Under en och en halv vecka arbetade han med att att bygga upp en organisation och anställa 25 timanställda. Det finns 100 platser i sjukhussalarna i det som tidigare var Lidingö sjukhus. Nu när många flyktingförläggningar är fulla kan det bli upp till 10-12 dagar som människor bor där.
- Det kan skapa mycket oro och frustration. Vi har vårt regelverk att följa, därför är det viktigt att se människor som resurser och skapa samarbeten. Både med volontärer men också med de människor som kommer hit.
- Vi har ibland lätt att se människor som offer, säger Patrick. De människor som kommer hit har en styrka – de har tagit sig hit!
- Det handlar om att ta vara på kompetenser. Se människor som resurser. De kan tolka och bidra med sin yrkeskompetens. Läkaren som flytt från samma land och talar samma språk som kvinnan som snart ska föda får henne att känna mindre oro i ett nytt land och en ny situation.
Att inte skapa ett vi och dom, är tanken som är tydligast för mig efter samtalet med Eva och Patrick. Att skapa ett vi. Det gör vi när vi ställer oss själva till förfogande och samtidigt ser andras resurser.
Text: Katarina Alexandersson