”Att växa som gemenskap” Vad betyder egentligen det?
Vi satte oss ner en stund under Gålöhelgen, Christina, Annika och Marie och jag, för att fundera kring frågor om gemenskap. Mitt i sorlet, bland legobitar och Alfonspussel.
Vad betyder en kristen gemenskap för dig? Annika funderar en kort stund och konstaterar snabbt att hon uppskattar en gemenskap med så många olika åldrar. Det är ganska ovanligt idag att gamla, unga och medelålders möts på ett sådant sätt.
Marie instämmer och fyller i att en kristen gemenskap förknippas med trygghet för henne. Det är viktigt att ha en mötesplats där man kan få samtala om tron och livet. ”För mig handlar det om att bottna”, säger hon och fortsätter, ”livet rusar fram och ibland behöver man stanna upp och fundera över vad som är viktigt egentligen.”
Samtidigt kommer vi in på att det inte alltid är så enkelt. I församlingen är man tillsammans med många olika människor som man kanske annars inte skulle ha mött. Christina påminner om att det i första hand inte är vi som har valt varandra utan Gud som har valt oss. Vi är här för att vi tror på Gud. Vi andra nickar instämmande och Annika konstaterar att man väljer egna vänner på ett annat sätt. I kyrkan kan man komma ihop med människor som man kan ha svårt för, men på något sätt går det bra ändå.
Annika fortsätter och utvecklar tankegången med att det ibland måste handla om att ge utan att få, vilket kan vara väldigt svårt idag när allt är så individualistiskt och inriktat på att just få. Christina håller med och lägger till att det kanske kan vara en möjlighet att få träna sin egen generositet.
Marie ser det från ett annat håll och menar att den brokiga gemenskapen också kan vara en styrka på så sätt att det leder till många spännande möten som man annars inte skulle ha haft. Att träffa människor som ruskar om en, som tvingar en att tänka i andra banor. Det är i sig utvecklande.
Vad betyder det då att växa som gemenskap? Vi inser snabbt att vi alla tänker mer kvalitativt än kvantitativt. Tyngdpunkten ligger i att växa som människor i mötet med andra människor och med Gud - framför att bli fler i antal. Kanske är det lite karaktäristiskt i Andreaskyrkan att tänka så…
Men att bli fler är utvecklande för gemenskapen, det ger upphov till förändring och förnyelse. Kanske är det så att vi behöver utmanas att också tänka kvantitativt, funderar Christina.
På frågan varför vi valde att åka hit svarar Marie snabbt - gemenskap. Att få tid att prata med varandra mer än vid kyrkkaffet. Annika instämmer och lägger till att det också är för hennes dotters skull. ”Jag vill inte pracka på henne ett färdigt paket men erbjuda en miljö för henne där det finns andra kompisgäng än bara kompisarna i förskolan/skolan. Det känns viktigt att hitta vänner i andra sammanhang. Kyrkan kan få vara ett sånt sammanhang.”
Småtjejerna Nora och Julia som har suttit med vid bordet börjar tydligt visa att det är färdigpratat nu, vilket gör att vi ganska hastigt får avsluta vårt samtal. Men vi konstaterar att ämnet är intressant och tål att reflekteras över. Det är viktigt att hitta sin drivkraft varför man vill vara med i en kristen gemenskap. Vet man det, så är det nog lättare att både vara tacksam för och varsam om den.
Marie Rickberg
foton Emil Åström