Har du eld?
Nej jag frågar inte därför att jag är särskilt röksugen – inte just nu i alla fall – men jag undrar om du har eld? Eller olja, som jungfrurna i bibeln hade eller saknade. De väntade och väntade på brudföljet och när festen skulle börja var det bara halva gruppen som kunde lysa sig väg fram till festen. De andra blev utan. Ojuste, man kunde väl ha delat med sig, eller?
Ja, som du kanske förstår så ligger det mer bakom frågan om eld än att sätta fyr på en cigarett. Det är en fråga om gemenskap och livskamp, om att hitta vägen och känna sig varm för att någon älskar en. Särskilt i storstan där vi är så många som pratar så lite med varandra. I denna miljö krävs att man är uppfinningsrik för att få kontakt, som att fråga efter eld, fast man inte röker, kanske. Men man kan ju bära på ett julgransljus, det lyser ju värmande och trevligt!När jag är på väg till jobbet är det skönt att slippa tilltal. Då är anonymiteten vilsam. Men visst kan ett oväntat leende från spärrvakten lätta upp en grå gryning en hel del. Är det inte som författaren Ernest Hemingway skriver, ”No man is an island” (ungefär: ingen människa är en isolerad ö)? Hur stor stad det än är som vi lever i, är den en kontinent, måhända av halvöar och näs, men som hänger ihop. Och hur lite vi än ser av varandra, är vi faktiskt varandras förutsättning för liv. Vi blev till en gång i mötet mellan två människor. Vi växer och utvecklas genom att se och efterlikna andra.
Det finns ett bibelord för detta: ”Ingen lever och dör för sin egen skull”. Utifrån detta vill Andreaskyrkan, en kristen församling mitt på Söder, leva. Erbjuda mötet, inte bara människor emellan utan också i mötet med den som ser alla: GUD!
Förr, innan cigarettändare och tändstickor var var mans egendom, var elden en bristvara. Den var en förutsättning för livet. Ni har kanske läst i Selma Lagerlöfs jullegend om mannen som i julnatten bar glödande kol i sina bara händer för att värma sin nyfödde son och hustru. Sonen var Jesus. Han tände en eld som ännu brinner, i den gränslösa kärlek han känt för mänskligheten.
Kanske du ändå skall köpa dej en tändare, så där bara för att påminna dej om att ljuset, värmen och gemenskapen finns.
Sven Johannesson
diakon, Andreaskyrkan