Jag trodde att kvinnan var berusad när hon ringde på på baksidan av kyrkan. När jag öppnade dörren förstod jag att jag hade misstagit mig. Kvinnan var inte påverkad av något slag, även om jag kunde se att hon hade erfarenhet av tidigare missbruk. Hon undrade om hon fick lämna en affisch från en utställning som hon skulle medverka i och när jag tog emot den sade hon:
- Den här kyrkan är viktig för mig. Det var i Andreaskyrkan jag gav mitt nykterhetslöfte för ett år sedan och det har jag hållit sedan dess.
Jag önskar att alla som på sin fritid städar i Andreaskyrkan, skottar snö, tvättar handdukar och kokar kaffe skulle fått höra hennes berättelse. Att allt detta ideella slit som så sällan uppmärksammas i själva verket åstadkommer mirakel och gjort att en människa återvunnit sin värdighet. Dessa mirakel kanske är mer vanliga än vi vågar tro.
"När vi äter tillsammans visar vi att vi litar på varandra" är ett uttryck som lär komma från Mellanöstern. Jag kan se den tilliten när Anonyma Alkoholister träffas i sammanträdesrummet i vår kyrka och jag hör kaffebryggaren puttra i bakgrunden. Jag kan se samma tillit när barnen äter sin varmkorv vid kyrkfikat på söndagarna eller när det blir mackor och the för medlemmarna i ett av kyrkans alla utskott.
Evangeliernas berättelse om påsken är också en berättelse om en måltid när tilliten går sönder då lärjungen Judas väljer att svika Jesus. Det är alltid en smärtsam erfarenhet när någon människa medvetet väljer att ställa sig utanför måltidens gemenskap. Därför får vi inte glömma hur viktigt det är med allt detta fikande och kaffedrickande. Här finns möjligheter att dela erfarenheter och uttrycka sin sårbarhet. Här skapas grogrunden för livslång vänskap eller en kärleksrelation. Här finns möjligheten att formulera en tro på en treenig Gud som i sig själv är gemenskap.
Utan ditt och mitt fikande stannar Andreaskyrkan!
Göran Gustafson
Pastor, inriktning familj