IMG_0931_smallDet finns många funderingar jag bär på. Hur är jag som människa? Hur är jag som kristen? Hur ser min omgivning på mig? Är jag tillräckligt bra för Gud?

 

Jag tror inte jag är ensam om dessa funderingar och jag tror att det är nyttigt att ibland ställa sig dessa frågor om var jag står i livet. Mitt i alla detta kan jag också känna en stor tacksamhet till vad jag egentligen har i mitt liv. Ofta känner jag det i samband med min närvaro i kyrkan, då ordet i predikan tränger sig in i mig och talar om hur värdefull jag är, hur priviligerad jag är som får ha Jesus som följeslagare i mitt liv.

Nu i juletid påminns vi om vilken fantastisk händelse det var då Jesus, Guds son, föddes i Betlehem. En händelse som vi får fira varje år. Men den händelsen påminner mig också om verkligheten runt om kring mig, om det lidande, den smärta och ensamhet som finns hos många människor.

Då brukar jag be att Gud skall gå till dessa och visa dem att det finns ett hopp, ett hopp som Jesus erbjuder oss alla. För mig är detta hopp en livsgnista som får mig att fortsätta min strävan, som får mig att tacka för att jag fått del av detta hopp.

Låt oss alla på olika sätt dela med oss av hoppet och låt oss i ödmjuk tacksamhet tacka Gud för ännu ett år tillsammans med honom.

Johnny Broström,
medlem i Andreaskyrkan