hemma kerstinPastor Katarina Alexandersson, församlingsplanteraren och pastorn Jan-Erik Josefsson från Skarpnäckskyrkan, John Alexandersson, student och en av ljudteknikerna i Andreaskyrkan, körledare Tina Bergholm med dotter Hilda träffades en måndagseftermiddag i februari hemma hos körsångaren Kerstin Bohlin-Mjörnheim för att prata om hur vi bemöter varandra och hur vi själva vill bli bemötta.
Katarina, som ledde samtalet, sa att Andreaskyrkan vill erbjuda rum för möten mellan Gud och människor, men också möten mellan oss människor.

- Alla ska vara lika välkomna till kyrkan. Det är viktigt!

Detta tankesätt rimmar fint med vad som står på Andreaskyrkans hemsida: ”Vi vill utifrån vårt samhälle i dag vara lyhörda för det budskap Jesus hade när han mötte människor. Vi menar att en viktig förutsättning för detta är det öppna samtalet.”

Skillnader mellan olika kulturer

Samtalet kom in på att det finns skillnader på hur man bemöter varandra beroende på vilken kultur man kommer från. Kerstin berättade att hon är född i Kina och uppvuxen i Japan. Hennes föräldrar är bördiga från Småland men arbetade som missionärer i Asien när hon föddes. Först när Kerstin var 16 år kom hon till Sverige.

- Kallt, så upplevde jag Sverige då. Och då menar jag inte bara temperaturen. Den västerländska kulturen fokuserar på att ensam är stark, tvärtemot hur det är i Japan även om man också där kan vara handlingskraftig individuellt. Men där finns en stamkultur som vi i väst inte alls har på samma sätt.

Kerstin sa att hon tänker på Japan som ”Moderns land” och Sverige som ”Faderns land” och gav ett exempel:
- När man åker tåg i Japan är det en kvinnoröst som mjukt och vänligt vägleder passagerna. En moder som tar hand om en…
Hon upplevde kulturkrocken som svår i början men värderar båda kulturerna lika mycket i dag.

Viktigt med lyhördhet
Bemötande handlar också om lyhördhet. Jan-Erik arbetar med planteringen av en kristen församlingsgemenskap i förorten Kärrtorp i Stockholm.

- Vi vill knyta kontakter, skapa förtroende, presentera evangeliet och erbjuda gemenskap. Vi har ett kafé, Elvakaffe, som mötesplats för människor i området.

Elvakaffe är beläget i secondhandbutiken vid Kärrtorps torg, som drivs av Human Bridge i samarbete med Erikshjälpen och Läkarmissionen. I kaféet har man bl.a. konstutställningar med lokala konstnärer. Gudstjänst firas regelbundet i en annan lokal i centrala Kärrtorp.

- Lyhördhet är viktigt i mötet med människor. På vårt kafé är det gästerna som ska sätta reglerna. En del kommer till oss och vill prata och skoja medan andra vill sitta och dricka sitt kaffe i fred. Ett bra bemötande handlar om att känna in deras behov, sa Jan-Erik.
Alla höll med och Tina sa att hon har ändrat sig i sin sånglärar- och körledarroll när det gäller bemötande.

- Tidigare var jag så resultatinriktat och fokuserade mest på att vara effektiv. I dag är det viktigare för mig att se människan och få henne att vilja och våga utvecklas. Jag utgår från att de människor jag möter i olika sammanhang har stor potential, kanske större än de själva vet.

tiggare

På frågan om hur man bemöter varandra i skolan sa John att på hans skola ”grupperas” eleverna i nya klasser varje år.
- Från det att jag började skolan har vi till varje nytt läsår fått välja en kompis vi vill gå tillsammans med. Istället för att gå i parallellklasser växlar vi mellan grupper i årskursen. Det innebär att vi vet vad alla 70 elever i årskursen heter. Vi arbetar också i mentormöten med hur vi bemöter varandra i klassen.

Mötet med människor i nöd
Under de senaste åren har tiggarna på Stockholms gator blivit många fler. Många är människor som kommit hit genom EU:s fria rörlighet för att söka arbete, i hopp om ett bättre liv. Istället hamnar de på gatan, utan samma rätt till det sociala skyddsnät som finns för svenska medborgare.

Kerstin, Tina, Janne, John och Hilda var överens om att man väldigt gärna vill hjälpa, och ibland ger några slantar. Samtidigt var man eniga om att människors problem inte löses genom detta.

- Det här är svårt, sa Tina. Det känns inte okej att inte hjälpa. Ibland möter jag blicken hos den som tigger och jag försöker också att le, för att visa att jag ser personen. Även om det känns svårt att inte ge något.

Tiden rusade iväg och mycket mer sades runt bordet hemma hos Kerstin. Men innan det var dags att bryta upp, konstaterade samtliga att i och genom kyrkan finns det möjlighet till möten som bryter ner fördomar och gränser och skapar vänskap.

Jonas Bergholm