"Måste man vara medlem för att besöka gudstjänsterna i den här kyrkan?" Jag vet inte hur många gånger jag fått den frågan, och lika många gånger svarat att självklart är kyrkan öppen för alla intresserade. Men det är ytterst sällan jag får frågan "Måste man besöka den här kyrkan om man är medlem i den?" Svaret tycks vara självklart. Om man blivit medlem i en kyrka skall man väl gå dit! Men mina sex år som pastor i Andreaskyrkan har lärt mig att detta inte alls är självklart.

goran031201Det blir lätt stora förväntningar inför detta med medlemskap i en församling. Kraven och det dåliga samvetet ligger ständigt på lur. Detta tror jag är en av anledningarna till varför en del människor rent formellt aldrig blir medlemmar men i praktiken redan är det. Eller varför en del medlemmar aldrig besöker kyrkan eftersom det finns en känsla av att man svikit när man inte haft orken eller saknat drivkraften att vara aktiv.

Predikaren i Gamla testamentet skriver: "Allting har sin tid". Jag önskar att det också skulle kunna gälla detta med medlemskap. Att under vissa tider av livet är man mycket aktiv, vill engagera sig och får så mycket tillbaka i gemenskapen kring städning och kaffekokande. Andra tider behöver man bara vila. Få komma till kyrkan utan att behöva ta ansvar. Uppleva att min tron är buren av andras tro. Att det räcker så.

Det kan vara lätt att kritisera kyrkan för sina brister. Det kan också vara lätt att försöka försvara kyrkan, särskilt när man har sitt hjärta, eller som jag, sitt levebröd där. Men kyrkan är inte fullkomlig utan är ett försök att med Andens hjälp leva i gemenskap. Det misslyckas gång på gång.

Författaren Lars Ahlin berättar i sin bok Din livsfrukt om konstnären Östen som ifrågasätter den etablerade kyrkan, men ändå tror på den. Östen säger vid ett tillfälle: "Trots kyrkornas förräderier och djupa förnedring är jag tacksam för att Guds ord och sakrament, av kyrkorna förts ända in i vår förvirrade nutid".

Jag tror att ansatsen att försöka vara kyrka trots sina brister är det viktigaste. Att vi är många i Andreaskyrkan som hjälps åt, vilket gör att det också finns utrymme även för dem av oss som just nu inte orkar hjälpa till. Allting har sin tid, skrev ju Predikaren. Vilken tid är det för dig?

Göran Gustafson
Pastor, inriktning barnfamilj/student