”Det finns väl inget som är så tråkigt som att titta på när andra leker.”
Ungefär så uttryckte sig Lars Björklund, som i många år var sjukhuspräst på Akademiska sjukhuset i Uppsala, i en föreläsning jag såg på Kunskapskanalen. Det han talade om i föreläsningen var leken som terapi men just i dessa ord hade han kommit in på gudstjänsten och liturgin, den som vi ofta talar om som en lek inför Guds ansikte.
När vi som ska medverka i gudstjänsten möts för att samla oss och be innan den börjar brukar jag ofta påminna oss om att det inte är en föreställning vi ska genomföra. Det handlar inte om att prestera, utan om att vara inför Guds ansikte tillsammans med alla som kommer till kyrkan för att fira gudstjänst. Kanske skulle vi än mer behöva påminna oss om leken och delaktig-heten i våra gudstjänster.

20161208 121919 s

I Ordspråksboken 8:30-32 står om visheten så här:
Jag var hans glädje dag efter dag och lekte ständigt inför honom,
jag lekte i hela hans värld och gladde mig med människorna.
Hör på mig, mina barn. Lyckliga de som följer min väg.

För vems skull firar vi gudstjänst? För Guds skull, för min egen skull, eller för vår skull. Svaret är JA.
Gud vill att vi ska leka inför Guds ansikte. Att vi ska följa vishetens väg. Ja, Gud längtar efter att vi ska komma till gudstjänsten, så visst är det för Guds skull. Att det är för vår egen skull är givet och kanske behöver vi ibland påminna oss om att även om det en söndag inte är min typ av gudstjänst så behövs jag för helheten. Jag bidrar genom min närvaro till andras kraft och möjlighet till gemenskap.

Nu har vi, i Equmeniakyrkan, en ny kyrkohandbok på prov. Det ger oss möjlighet att känna oss för, ja leka och arbeta tillsammans med gudstjänsten för att lära mer om varför vi gör som vi gör. Fundera kring former, rum och språk, inte för att det är fel på det vi har nu utan för att det kan ge ännu mer. Göra gudstjänsten
rikare, öppnare och djupare för oss. Så kom och var med på samlingarna som Verksamhetsrådet bjuder in till. Läs mer längre in i tidningen. Välkommen in i leken!

Katarina Alexandersson