sofiaÄr du religiös? frågade han med ett förvånat uttryck i ansiktet.

- Ja! sa jag och log. Inom mig kände jag en spänd förväntan på hur det här samtalet skulle fortsätta. Det blev bättre än jag vågat hoppas! Vi pratade om min kristna tro, Gud, Jesus och kyrkan. Både Johan och Lotta, som jag satt och åt middag med, ställde en massa frågor. De var verkligen intresserade! Lotta sa att hon inte funderat över sådana saker sedan hon konfirmerades.

- Träffas ni verkligen varje vecka i er, vad var det du kallade det....bönegrupp, och pratar om sådana här saker???!! Lotta verkade skeptisk, men nyfiken.

Det här hände för några veckor sedan när jag var och åkte skidor med mina arbetskamrater. Jag kände en oerhörd glädje och tacksamhet efter samtalet. Nu är det fler som vet om att jag är kristen! Både jag och de i min bönegrupp hade bett för den här helgen. Vi bad för att det skulle bli sådana här tillfällen då det skulle finnas plats för lite djupare samtal. Det blev flera bönesvar under helgen!

I mitt vardagliga arbete som narkossjuksköterska finns det inte så mycket tid eller tillfällen att samtala med kollegerna. Operationsavdelningen där jag arbetar är en tuff och pressad arbetsmiljö. För att kunna prata om min kristna tro är det viktigt att ha en relation till personen jag pratar med. Det finns mycket förutfattade meningar om kyrkan och kristna, och för att andra ska lyssna och bli intresserade tror jag det är viktigt att först bygga upp ett förtroende och en vänskap. Jag vill inte pracka på någon det kristna budskapet. Istället vill jag att människor runt omkring mig ska få veta att jag är kristen, eftersom det påverkar hela mitt liv, och det är JAG. Det tror jag i sin tur kan öppna upp för andliga samtal.

För mig känns det mest avslappnat och naturligt med ett samtal med en person. Jag har svårt att tala om personliga saker runt fikabordet där det sitter tio andra. Tillfällen som ibland öppnar upp för frågor är på fredagar när någon frågar vad man ska göra i helgen. Istället för att bara berätta om lördagsplanerna, kan söndagens kyrkobesök också beskrivas med samma entusiasm!

Eftersom jag arbetar på en stor arbetsplats med mycket folk runt omkring mig, är det långt ifrån alla som vet om att jag är kristen. Jag försöker dock att tänka på hur jag är och agerar i olika situationer. Om det pratas bakom ryggen på folk (vilket det görs rätt mycket), vill jag inte acceptera det! I de situationerna vill jag verkligen gå mot strömmen, och inte bara sitta tyst. Men jag tycker det är jättesvårt! Samtidigt som jag vill bli accepterad i arbetsgruppen, vill jag inte göra det utifrån dessa förutsättningar.

Vi är alla olika och har fått olika gåvor från Gud. Det jag har försökt beskriva här är hur jag försöker få ut min kristna tro på arbetsplatsen. Dels försöker jag ha omsorg om mina arbetskamrater och vara positiv, och dels försöker jag ta tillvara på de situationer då jag kan berätta om min tro. Första gångerna var jag jätteskraj för hur samtalet skulle utvecklas. Tänk om de frågar om saker jag inte kan svara på! Men jag har märkt att människor är väldigt intresserade och inte alls så negativa som jag trodde från början. Det finns en nyfikenhet och en andlig längtan!

Sofia Hammar