Söndag den 10 februari i år fick Andreaskyrkan besök av Dina Rajs. Som judiskt barn i Centraleuropa undkom hon förintelsen genom att hon och hennes mamma höll sig gömda. I samband med Dinas besök fick barnen, nio år och äldre i Andreaskyrkan, möjlighet att intervjua henne för att sedan färdigställa en fråga-svar-intervju som du kan läsa nedan, samt filma intervjun för att lägga ut den på YouTube. Ansvariga för projektet var Emil Åström, Lars Nyman och Jonas Bergholm.

 DSC_0693

Vid två tillfällen innan Dinas besök samlades de ansvariga för projektet tillsammans med barnen och tränade på hur man gör en intervju, både när det gäller att filma och att skriva. Vi läste Göran Gustafsons artikel om Dina som han fått publicerad i tidningen Sändaren. Utifrån den pratade vi om att för 70 år sedan pågick det ett stort krig i Europa, även om Sverige inte drogs in i det. Det fanns rasister, framför allt i Tyskland, som inte ville att människor med judiskt ursprung (samma folk som Jesus) skulle få finnas kvar. Det innebar att sex miljoner judar dödades, både barn och vuxna.

"Barnen" var riktigt intresserade av ämnet och ville lära sig hur man gör en intervju och förberedde frågor. Några ville också filma och redigera för att sedan lägga ut intervjun på Youtube.

 

Dina är i dag 74 år och överlevde på grund av att många godhjärtade och modiga människor hjälpte henne och hennes mamma när hon växte upp i Ungern. Hon fick byta namn till Marika och låtsas vara kristen för att hålla sin judiska identitet hemlig. Sedan 30 år tillbaka bor hon i Sverige och numera på Södermalm i Stockholm. Efter barnens intervju hade Dina en vuxenföreställning i Andreaskyrkan tillsammans med en skådespelare som berättade om hennes uppväxt.

Här följer barnens intervju, som också filmades. Arvid Svensson var förste kameraman. Ludvig Cleve hjälpte Arvid samtidigt som han ställde ett par kloka frågor. De övriga som intervjuade var Olivia Elveborg, Agnes Anderfjärd och Elvira Anderfjärd.

Vad var du med 
- Krig och förföljelse. Jag blev förföljd av soldater för att jag var judinna och tvingades gömma mig och byta identitet.

Hur bodde ni och vad jobbade dina föräldrar med?
- Pappa var krigsfånge i Tyskland. Vi bodde i Jugoslavien men var tvungna att fly till Ungern och fick bo i ett äckligt skabbigt rum. Jag bodde med min mamma och min farmor och farfar. Vi bodde hos snälla människor som visste om att vi var judar och att det var farligt att skydda judar. Min mamma jobbade som sömmerska och sydde alla mina kläder.

Hur kändes det när du fick silverkorset och fick byta namn till Marika?
- Konstigt, jag förstod inte varför. Men mamma tittade strängt på mig och sa att jag måste. Jag förstod att mamma hade rätt.

Var du rädd?
- Jag var rädd när mamma var rädd. Men när man är 3-7 år förstår man inte.

Vad gjorde du när du inte fick gå ut?
- Lekte med en docka, spelade kort med mamma. Mamma läste också sagor. Ritade mycket.

Hur upplevde du kriget som barn, förstod du att det var krig?
- När jag såg soldater förstod jag. Mamma förklarade för mig. Tyska soldater kom till Ungern. Farfar försökte dölja att det var krig, men sedan förstod jag ändå då jag var tvungen att byta identitet.

Trodde du att kriget skulle ta slut och att du skulle bli lycklig och leva ett normalt liv igen?
- Jag tänkte inte så när jag var liten. Men mamma hoppades på det och hon hoppades också på att få träffa pappa igen. Det fick hon sedan.

Text: Jonas Bergholm

DSC_0699