kopparDet är en söndag i augusti. Gudstjänsten har slutat och ett fyrtiotal människor sitter nere i Andreassalen och fikar. Kaffedoften fyller lokalen och det slamras med fat och koppar. Just idag är det tårta för omväxlings skull. Livliga och mindre livliga samtal urskiljs, lite skratt, och så kommer någon och frågar om jag vill ha mer kaffe.

Pinsamt medveten om att jag själv glömde bort senaste gången det var min grupps tur att ta ansvar i Andreaskyrkan, försöker jag nu återknyta kontakten med ansvarsgrupperna. Hur är det att vara med i en ansvarsgrupp? Och låter inte ordet "ansvarsgrupp" lite tungt och typiskt kyrkligt förresten?

David Steiman som är med i ansvarsgruppen för dagen, tycker att det är roligt att träffa gruppen och att lära känna några i församlingen lite mer.

- Och det är mysigt att skramla med faten. Och kul att komma närmre varandra på det här sättet. Man delar upp de olika uppgifterna så det inte blir betungande, menar David.

Folke Hyhlén instämmer med David. Då han och hans fru Ruth gick med i Andreaskyrkan, blev ansvarsgruppen en viktig gemenskap, trots medlemmarnas olika åldrar och intressen.

I en innerstadsförsamling antar man ändå att det finns många upptagna medlemmar. Att bidra med just tiden som är så dyrbar i stan - funkar det verkligen i grupperna?

- Visst, ibland får man ångest om man vet att man ska vara borta bägge veckorna, men då försöker man byta. Man behöver inte oroa sig för att ingen ska komma för alla tar sitt ansvar att säga till, säger David.

Gerd Peterson går runt mellan borden och samlar in kaffekoppar och fat på en bricka. Hur upplever hon att vara med i en ansvarsgrupp?

- Det är en trivsam gemenskap, men som i alla grupper finns det vissa som hinner med mer och andra mindre. Då känns det viktigt att ha en positiv och peppande sammankallande. Det gör att det känns roligt.

Folke tycker också att delaktigheten i församlingen grundläggs i en ansvarsgrupp, genom att man känner sig trygg och hemma i lokalerna.

Katarina Alexandersson, Andreaskyrkans församlingsföreståndare, ser att vissa frågor från medlemmar - utöver det praktiska - lyfts från grupperna till de regelbundna ansvarsträffarna, och därifrån till styrelsen.

- Inflytandet är viktigt, men grunden för grupperna innebär att "ansvar" är omsorg om varandra och om kyrkan. Grupperna är en ingång för nya medlemmar till församlingen. Det är lättare att lära känna varandra medan man gör något praktiskt. Samtidigt är det viktigt att betona att detta faktiskt är frivilligt. Det är upp till en själv och till gruppen hur mycket man orkar med.

För det kan väl inte vara kul hela tiden? Nej, Katarina som själv är med i en grupp, tror inte att det alltid är kul.

- Det är viktigt att erkänna att det faktiskt kan kännas tråkigt. Men då försöker vi hitta vägar att hjälpas åt. Det är ju faktiskt också ett sätt att tjäna varandra, att tjäna Gud. Det är denna glädje i arbetet som vi vill lyfta fram.

Jag känner mig uppmuntrad efter samtalen bland tallriksslamrandet. Själv har jag också haft bra möten i min grupp och att ta del av det som händer bakom kulisserna - i köket, i städskrubben och i kollekträkning - känns som en bra grej för att känna sig med i kyrkan. Och städning behöver inte vara långtråkigt - om man delar ansvaret och fikar ofta...

Karolina Jeppson

 

Tips från ansvarsgrupper för att göra ansvaret till ett roligt ansvar

  • Halv-elva-fika på söndagen när man brett mackorna färdigt
  • Dela upp större helger när många reser bort, t ex påsk, genom att slå ihop två grupper
  • "Fredagsröj" - de vuxna städar och barnen tittar på video och äter popcorn
  • Skicka blommor till gruppens äldre medlemmar
  • Ordna en grillfest eller picknick ihop
  • Träffas hemma hos någon i gruppen